- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
323

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

längre få vara ordförande i fackföreningen vidare, sen huset
väl var byggt, för nu va dom trött på honom, han hade inte
dom rätta takterna, när det gällde att klämma efter bolaget!

Och där satt smedens pojke, Simon, som suttit inne för
stöld, men det var mera takter i pojken än i gubben ändå,
för Simon smocka en strejkbrytare på käften nere i
Bråköping så att han fick sitta av’et, och sen plåga di honom
i fängelse så han höll på å ta live av sej, de ä synn om
grabben i så fall! Han hade sin fru bredvid sig, hon hade
varit sån där flicka i Stockholm.

Och där satt för resten hela arbetarbefolkningen i
Hasselbotten — Elis Erhard visste att berätta alla lögner, allt
förvridet och gallbittert prat, som gick mellan barackerna om
folket nästgårds. Den smuts, som bland arbetarna kastades
åt alla håll för smutskastningens egen skull, den kastade
Elis Erhard vidare med slavsjälens innerliga glädje att få
skända. Han gjorde alldeles som de finaste människor i
samhället: skyllde på höga ideal för att få en förevändning
att dregla.

Några gamla styva gråskägg sutto på främsta bänkarna
där inne för att kunna höra den dyra välsignelse som kom
ur talarens mun — bakom dem var ett myller av ansikten
av alla slag, allvarliga, hårda, dystra, bittra, glåmiga, fräcka,
slöa — långt bort hade ungdomen skockat sig tillsammans,
pojkar och flickor i täta klungor, många rena, öppna
ansikten i ljusögd stränghet eller lillgammalt allvar — och
många, många andra. Man skulle känna dem alla väl för att
kunna skilja på skal och kärna.

Det tycktes vara lättare att se vars andas barn de voro,
som funnos utanför, de höllo sig åtminstone på sin rätta
plats. Många där inne fingo ingen annan uppfattning av
Svens invigningstal än de fingo, som stodo där ute och inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free