Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamraten i Mörkoland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, du kan inte bära allt — ska jag be lilla Lisa här,
som sitter bredvid dig, att hon hjälper dig?
Nu förstod Mauritz, att det var något högtidligt som
skedde. Han kunde ingenting svara, stod bara tyst och
lät fröken hållas.
Lilla Lisa hämtades in och fick sina instruktioner
av fröken.
Lisa tog de flesta böckerna under armen — Mauritz
behöll själv det värdefullaste, det var en pappersdocka
med stora svarta ögon, som kunde rulla, och en stor,
röd tunga, som kunde röras upp och ner.
Sedan räckte Lisa sin lediga hand mot honom och
sade:
— Kom nu, lille Murre!
Som om hon inte vore en liten kamrat längre, men
en stor och moderlig beskyddarinna!
— Jag ska tala med din mamma i eftermiddag!
Det var lärarinnans sista hälsning.
Vilken underlig känsla att gå på gatan medan de
andra fingo stanna kvar i skolan! Men inte är jag väl
student redan? undrade Murre.
Modern blev förskräckt när de båda barnen kommo.
Och när lilla Lisa berättat allt och framfört hälsningen
från fröken, stod modern tyst en lång stund. Sedan
viskade hon bara:
— Jaså! Jaså!
Följande dag fick Mauritz följa med sin mor till
”farbror doktorn”, som fanns på ett ställe med ett
konstigt namn — poliklinik, hette det, men det kan
man ju inte säga. Där fick man en fyrkantig papp-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
