Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvarndammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näcken — men Mauritz menade, att han ville först se
den där Näcken, sedan skulle han också tro på
fantasier — och i samma ögonblick frös han till av
skrämsel inför orgeltonens främlingsklang och förstod, att
nu hade rödskinnen kommit nära — det var deras
stridstjut de hörde.
De smögo på tå för att överraska ljudet. Men när
de stodo vid fallet var tonen långt ifrån dem, den
hördes där nere i gröna skuggan kring benstampen — de
gingo dit. Dörren stod öppen. De gingo in. Men då
sjöng det lika villsamt där uppifrån.
— Du ska få se, att vi ä omringade! sa Mauritz.
De gingo upp igen. Då hördes ljudet surra fram ur
rännan, som ledde vattnet fram till kvarnhjulet.
Rännan var tom, luckan var nere, men hela dammen
tryckte och pressade för att komma fram, och i själva
luften — eller i jorden — eller i vattnet — eller kanske
i rännan — blåste och flåsade den där djupa, klagande
orgeltonen.
Mauritz förstod genast, att här var verklig fara för
handen, på vad sätt brydde han sig inte om att tänka
efter, men luckan måste upp och vattnet måste fram,
annars vore de vigda åt en hemlighetsfull, gräslig död.
Han högg fatt med iver, Sven fick stora skräcken,
som liknade panik, när han märkte, att det där
flöjtande ljudet var något farligt. De grepo tag bägge två
och arbetade, drypande av svett och med håret på
ända av iver.
Ja, det var egentligen inte svårt alls.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
