Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duellen i Rackarbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Mauritz var omkring tretton år gammal, spred
sig blixtsnabbt ett rykte bland alla grabbar på Adolf
Fredriks torg i Stockholm — Södermalms ljuvligt
sommarsvala centralpunkt.
En lumphandlare bortåt Hornskroken sålde pistoler
för en krona och tjugufem öre stycket!
Riktiga pistoler! Inga leksaker, inte!
Visserligen voro vapnen gammalmodiga — de
laddades från mynningen med krut — och med papper
till förladdning — en liten laddstake satt inkörd i
träkolven. Och de avfyrades med hjälp av en knallhatt,
som träddes över ett litet ihåligt fängrör. Men, som
sagt, det var riktiga pistoler! Och för den, som redan
blivit förtrogen med krutet, var det en självklar sak,
att sparpengarna lades på hög i den väl undangömda
pappasken — tills den underbara dag kom, då
summan låg klar i fickan, medan man, avundad av
kamrater, hos den hygglige gamle lumphandlaren valde ut
det vapen, som ”låg bäst i handen”.
Krut hade man ju. Vad skulle man annars med
tennsoldater till?
Och knallhattarna kostade en bagatell bara.
Men kulor ...? Var skulle man få kulor ifrån?
Ingen riktig grabb står emellertid rådvill inför ett
sådant problem. Var och en, som haft tennsoldater,
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
