Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högt över hamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så kom han in i matsalen — där han varit
många gånger förr under lyckligare förhållanden. Ett
stort, avlångt rum med vackra, gråa tapeter, gyllene
takkrona med strålande prismor, ostindiskt porslin
utmed väggarna, gnistrande glas i det gammaldags öppna
skåpet, tavlor av segelfartyg runtomkring — sirligt
svängda stolar med bredrandigt överdrag och ett stort,
runt bord med lika sirligt svängda ben som stolarna
och med en tung, färgskimrande sidenvävnad över.
Mauritz glömde lasson, han bar på armen. Han strök
sig i stället lätt under näsan med aviga handen — det
här var inte riktigt i hans stil, så att säga.
Men för bara några månader sedan hade han suttit
— där på stolen under den lilla runda, förgyllda
klockan! — och sett sin mor och tant Asklund — och
kapten Asklund — och den lille klotrunde kapten
Björkman med silverhåret — och gumman Björkman
— och några andra — när de dansade polonäs här
inne! De promenerade med spattiga ben och sprätte
och bockade och nego med tunga gumpar — och
snurrade runt, par om par med varandra.
Men se fönstren! Där låg tuben, och där stod
kikaren — för att man skulle kunna se ordentligt vad det
var för båt där nere. De oförglömliga fönstren i djupa
nischer — där hela den stolta hästen Roland kunde ha
fått rum, åtminstone i den ena nischen! — medan
Mauritz satt och kysste sin flicka i den andra — och
bägaren gick runt i det glada laget.
— Hör du, pojk, va du heter — kom här! Min
hustru är ute för ögonblicket med jungfrun — dom
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
