Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högt över hamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlar väl, kan jag tro. Jag kan inte läsa det här.
Var ä mina glasögon?
— Vet inte, farbror!
— Svarar du? Snorhyvel! Sök! röt kaptenen, hans
ben darrade och nattskjortan fladdrade.
Ett par dubbeldörrar stodo öppna. Där inne bodde
nog gubben. Mauritz pilade in, fiskade upp glasögonen
på nattduksbordet och kom ut med dem.
— Jaha! Nå!
Genom fönstret såg Mauritz Katarinahissen — en
liten kupé åkte upp — en annan liten kupé åkte ner
— de möttes — och fortsatte.
Vita måsar singlade i luften över den blåa,
glittrande Strömmen — över gamla stan, Skeppsholmen
och ända bortåt Fjäderholmarna, som gömde sig i
dagens bleka guldljus bakom Djurgårdslandet.
— Jaha! sade gubben sedan han läst, och han såg
en stund utåt Strömmen.
Ett par ångbåtar gingo sakta utmed
Stadsgårds-kajen. De voro mörkbruna och svarta med mycket guld
i fören — de hade höga, smala skorstenar och nästan
riktig tackling — som segelfartyg.
— Jaha — Agnis, ja! puttrade gubben vidare. De
ä en redi tös. Hon vet, hur de ska vara! De kan väl
inte vara så många år mellan dig och henne?
— Jo...! svarade Mauritz tveksamt. Det är allt
väldigt många år, det!
— Prat! Jag minns väl Agnis — den lilla, rara
flickan! Å nej du, en fem, sex år, kanske, men inte
mer!
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
