Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Stora Spegelfloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans lilla bergsartilleri hade puttrat en stund — till
ingen egentlig nytta. Några av fiendens soldater hade
fått en röd tapperhetsmedalj — det var allt.
Då kastade Mauritz ut en lång och smal remsa
kartong över Stora Spegelfloden.
— Å nä! skrek Kirre. Så går det inte till! Varsågo!
Den där bron måste byggas i minst tre etapper — en
så bred flod! Och det ska vara soldater i varje
slutända på etappen — bron bygger sig väl inte själv!
— Gärna för mig!
Mauritz klippte av sin pappersbro i tre lika delar,
lade ut en tändsticksask på spegelglaset till stöd. för
den pappremsa han sedan lade dit, och som han
ögonblickligen besatte med två zuaver.
— Stopp! Jag skjuter! skrek Kirre.
Och han sköt.
Men de tappra zuaverna! De sveko inte sin
fältherres förtroende — de inte ens vacklade under salvan.
— Nu, jäklar! skrek Mauritz, lade en tom paket
”Duke of Durham” ut på spegeln och en ny
pappersremsa över till den.
— Mina tappra zuaver kan ingen hejda!
Just då kom naturligtvis Kirres pappa in.
Han hade hög färg, ty han kom just från
middagsbordet. Dessutom hade han frack och vit väst — och
det breda skjortbröstet pöste fram som ett skinande
pansar, som blixtrade och blänkte.
— Fy tusan, så här luktar! sade han. Vad har ni
för er, pojkar?
— Vi krigar!
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
