Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Stora Spegelfloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äsch! Varför tusan skulle gubbarna komma just
nu och hindra fälttåget?
Där stod en skock svarta och vitbröstade
gammalskator vid dörren och snattrade — och Kirres pappa
stod bredbent mitt på golvet och skrattade — hans
cigarr lyste i kapp med hans glasögon.
— Jäkla grabbar, va ...? Dom krigar! Det är rätt,
pojkar! Kriga ni — med era tennsoldater — så får ni
övning — tills det börjar på allvar! Men här luktar
ju för jäkligt! Ni menar väl inte, att ni skjuter med
krut.. .?
— Jo! sade Kirre stolt.
— Det är ju krig! sade Mauritz.
Ty när man talar med fullvuxna personer, måste
man uttrycka sig så tydligt, att de inte kunna undgå
att förstå. När man talar med jämnåriga, riktiga
människor, behövs bara ett ord eller två för att hela
världar ska öppna sina sagolika sanningar.
— Vafalls ...? Krut...? Kunde tro det! Jaså,
pojkar! Nå, hur bär ni er åt, då?
— Jo, sa Kirre, pappa förstår, vi har kanoner —
såna här — och dom laddar vi med lite krut — ur
den här...
— Hallå där! sade pappan, och alla de svart-vita
herrarna kommo närmare. Det här är ju så pass, att
ni kunde spränga hela huset i luften!
— Ånej, sade Mauritz med väl dold blygsamhet.
Men man får ju vara noga med vad man gör, förstås.
Jag tog bara med mig lite för det här kriget.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
