Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora demonstrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Fan, vad det där låter bedrövligt! Kan Stål inga
gladare bitar? att sjunga åtminstone såna dagar, när
det regnar ute och det är trist nog ändå?
Stål tittade upp ett ögonblick och svarade någonting,
som här inte ska i detalj återges — det innebar
nämligen ett ytterligt kulört omdöme om unga människor
i allmänhet och om Mauritz i synnerhet, vilkens
begrepp om skön konst, däri inräknat måleri, samt sång
och musik framför allt, Stål fann så omogna, att
Mauritz enligt hans mening aldrig borde uttala sig
högt om sådant, åtminstone inte under sådana
månader, som hade bokstaven r i namnet — och absolut
aldrig i närvaro av bildade personer, som hade
praktiserat livet.
Efter denna fullkomligt riktiga tillrättavisning teg
Mauritz. Ty han erinrade sig, att arbetstiden för året
var slut, och att Stål hade så många ungar där hemma,
att han måste sätta nummerlappar på dem — och
dessutom hade han en käring, som envisades att alltjämt
försöka uppfostra sin man, vilket Ståls egna föräldrar
hade spruckit på för över femtio år sedan. Och Mauritz
insåg, att Ståls framtidsutsikter inte tedde sig särskilt
lysande — varje gång mästaren visade sig, väntade
man avsked för säsongen, och det betydde för Ståls
del, liksom för så många andra säsongarbetare, en
lång, arbetslös, förfärlig vinter med snöskottning,
hem-bärning av julgranar och sopning av skridskobanor
såsom enda ljuspunkter, ända tills våren kom igen med
hopp om nytt arbete — för den, som då orkade att
med en uthungrad kropp göra skäl för den minsta
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
