Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora demonstrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjliga timpenning, som mästaren kunde bjuda —
innan arbetet började på allvar och framtvang löner,
som stodo i förhållande till det ökade behovet av
arbetskraft.
Så att egentligen var ju Ståls melankoliska lilla
sångövning inte så underlig, på det hela taget.
Mauritz funderade på saken ett tag. Själv hade han
faktiskt en hel, oväxlad enkrona i byxfickan — hur det
nu kunde komma sig. Konstigt var det — men fakta
äro stundom konstiga. Han hoppade ner från
ställningen och gick bort till den gamle:
— Hör nu, Stål! som kan det här yrket! kan han
säga mig, var det finns något pilsnerkafé i närheten?
— Nä! Men lite längre neråt gatan finns ett
magasin, och där kan en sån där pojkvask få köpa mjölk
— eller sockerdricka!
Nu visste Mauritz, att gubben var arg på allvar.
Med sockerdricka menade Stål alltid något så
tarvligt och föraktligt, att endast det lägsta och tommaste
av språkets alla ord kunde användas därom — och att
Mauritz nu blivit utnämnd till ”sockerdricksherre”, det
visade, att det låg fara även i minsta dröjsmål.
— Jag tror, att det finns pilsner på hörnkaféet där
borta — har Stål lust att göra mig sällskap?
Den gamle stirrade på Mauritz en lång stund utan
att svara. Sedan lade han ifrån sig verktygen, och en
vemodsfull ljusning glittrade fram i hans ansikte:
— Säjer han de, han — va fan ä de han heter nu
igen? de gör desamma, för resten — jo, hörnkaféet är
ju bra, förstås!
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
