Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djuphavslodare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyktornas reflexer dallrade i asfalten. En evig ström
av människor drog förbi — bleka ansikten — hårda
läppar — eller slappa, slöa, förvridna munnar — och
ögon! Vilken mängd av ögon man får se!
Och det där gamla knepet — först en liten trippande
flicka — söt så att —! och på tre famnars avstånd,
akter ut, två grabbar — jävliga, så att —!
Bilarna vråla i ett vimlande kaos.
Svart är natten där ute — men det är ingenting emot
det mörker, som vilar över hela livet.
Nej — där kommer något! Ett par riktiga grabbar
i alla fall. Riktiga på något vis, ja! Hur se de ut —?
Snygga kläder. Rödbrusiga ansikten — vattenblåa ögon.
Dj uphavssj ömän.
De ha inte lärt sig den korta klatschen med ögonen,
som storstadsbon har, när han måste skynda sig för
att hinna se allt, innan det händer något mer — de
stanna och vända sig stilla i strömmen och ta noga
pejling, även om det bara är en liten hund, som pilar
förbi.
Stort och manligt vackert och lugnt mitt i allt jäktet.
Men den där lilla svarta apan, som springer emellan
dem — ska han föreställa människa —? kamrat med
oss —?
Det är ju en liten sutenör, som springer fram och
tillbaka mellan pojkarna, medan han leder dem på en
väg, som inte går åt söndagsskolan till — och, för all
del, inte behövs det någon söndagsskola for de där
grabbarna — så att, skål, Maurice! i din ensamhet!
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
