- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 1 (1910) /
43

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF FJÆSTAD. »VINTER». OLJEMÅLNING.

på den ena flickan — partier där
djupdimensionen svårligen kan gömmas — maskeras af
en nedhängande grens bladnät. Vore den andra
flickans hufvud och uppåtböjda armar lika dolda,
så vore matt-karaktären konsekvent. Man frågar
sig, hvarför väfvaren lämnat en lucka i sin
väf-nad här, men förstår också, att han byggt en
ram för flickans vackra hufvud och ädelt lagda
armar, som bilda en så trogen karaktärisering
i människokroppsliga former af hans landskaps
drömmande och rena lynne. Karaktäristiskt för
svagheten i Fjæstads konst är däremot den
andra flickans tafatt tecknade nedhängande arm.

Utom på ännu en badande barn-tafla (med
en härlig masurram) saknas figur. Så mycket
suveränare behärskas det döda materialet. I
forna dagar sökte målarekonsten frigöra sig från
ytverkan och i stället framtvinga föreställningen
om tre dimensioner. I århundraden kan konstens

vägkarta tecknas med en statistik öfver huru
långt och på hvad sätt man realiserade
djup-målandet. Bland de medel man använde och
ännu använder för att suggerera intrycket af
ett djup på taflan, var det att i förgrunden
placera ett föremål i stark förkortning, som ögat
lätt kunde känna igen. Det är naturligt, att
Fjæstad först och främst måste flytta bort alla
dylika repoussoirer, då han vill måla uteslutande
yta. Men är det endast repoussoirens frånvaro,
som orsakar den lugnande ytverkan? Nej, här
är ett särskildt trollmedel användt. Ur undre
ramlisten växa buskar fram, ur den öfre sänka
sig hängande kvistar — dylika element bilda
som ett spjälverk eller rutnät, i hvilka de öfriga
färgytorna inspännas. Hur korrekt de än äro
lagda på sin perspektiviskt förpliktigade plats,
så hänga de dock fast i yt-rasterns masker. I
vatten är det oftast speglingens strängt lodrätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1910/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free