Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SYDÖSTRA MURHÖRNKT.
Kommer man en morgon ute på Gärdets
tufviga mark på väg mot staden, ser man
genom en atmosfär af soldis och den lätta rök,
som äfven i klart väder tycks vara liksom
huf-vudstadens andedräkt, en lång och orolig
silhuett: från Oskarskyrkans mondäna spira till
Artillerikasärnens tak en horisont, naggad
sönder i trasor af hundrade små skorstenar och
galgar, och något kraftigare bruten af en och
annan lanternin kring Karlaplan och af
Oster-malmskyrkans ballongkupol. En silhuett full af
nervös oro och småaktig splittring. Midt ibland
allt detta, och något däröfver, hvilar i lugn
samling en lång, rak takås, löpande hel utan
afbrott och vid sidorna stupande tryggt ned
omkring sin byggkropp. Detta är Ostbergs
Öster-malmsläroverk. De brutna takfallen skimra ljust
röda, och de murytor vi urskilja under silhuetten,
hufvudbyggnadens och de lägre flyglarnes, gå i
liknande färg, men med dragning åt brunt. Men
vi vandra nu efter detta första intryck närmare.
Byggnaden ligger på norra hälften af den tomt,
som begränsas af Karlavägen och
Östermalmsgatan i söder och norr samt Artilleri- och
Skepparegatorna i väster och öster, med hufvudfasad
åt Karlavägen. Kvarteret heter Studenten!
Tomten är i sin helhet inringad af denna mur, som
redan på papperet flera gånger varit hotad till
sitt lif, och som också senare på vissa håll
väckt sådan förskräckelse. Den är till sin nedre
del uppmurad af grofhuggna stenar, omväxlande
med stora orörda bullerblock — alla
naturligtvis lagda utan tanke på någon regelbunden
skiftgång. Denna präktigt kärfva mur är högst
i det sydöstra hörnet och anger sedan med sin
sjunkande kontur terrängnivån innanför — den
ser förresten ut som en markskärning gjord vid
med ingalunda vill sägas, att dylika estetiska synpunkter gå före alla
andra, eller att praktiska etc. synpunkter och det berättigade krafvet
på dylikas fulla tillgodoseende i minsta mån underskattas. Tvärtom.
Ty först då arkitektur står sig, ej endast inför estetikens synpunkter och
fordringar, utin därjämte också inför ändamålsenlighetens, är den ju
helt god, hör den ju konsten till.
de omramande gatornas planering. Där den ej
längre utsättes för jordtrycket, öfvergår den i
tegelskift med tak, med trappning efter terrängen.
Denna tegelmur är åt Karlavägen lagd i ett
enkelt fortlöpande mönster, eljes i samma
förband som använts i fasaderna. Utom all den
vegetation, som inne på gården girigt räddats,
har åt Skepparegatan försök gjorts att utanför
muren till lifvet rädda tvenne träd genom att
låta rötter, mylla och gräs varligt fasthållas
kring dem medelst en utkragning af rullstenar.
Endast den kärfve kan vara riktigt öm.
Nu till fasaderna! Dem skall man se
långsamt på och ofta. Jag hört många hårda och
oförstående ord om dessa exteriörer: »de verka
dystert fängelse», »de bjuda på en hel del nya
påhitt, som endast äro anlagda på effekt och
originalitet» o. s. v. Man känner så väl igen
dylika omdömen och de klichémänniskor, som
fälla dem: af lättja, af bristande nyanseringskraft
gripa de, flyktigt och på afstånd, en glosa, en
term, på sin höjd i någon riktning träffande,
och fastnagla genom denna för sig den ena
gången ett konstverk, den andra en människa,
sålunda med flit afskärande sig från arbetet till
och kanske ibland också njutningen af vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
