Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett praktur af berlinporslin.
GÅFVA AF FREDRIK DEN STORE
TILL LOVISA ULRIKA.
AF LUDV. LOOSTRÖM.
KONUNG Fredrik den store af Preussen var
en ytterst intresserad vän af den keramiska
konsten, hvilket bland annat yttrade sig i det
arbete han nedlade på Berlinfabrikens höjande,
sedan han år 1763 blifvit dess ägare. Redan
dessförinnan stod denna fabrik högt i anseende,
men konungen skydde inga uppoffringar för att
ytterligare föröka och förbättra tillverkningen.
Bland annat befallde han, att man skulle
öfver-allt i hans rike söka uppleta en porslinslera,
som vore hvitare än den dittills använda, hvilken
hämtats från Passau, hvarjämte han fäste vid
sin nyinköpta fabrik de utmärktaste
porslinsmålare och modellörer, som stodo att få. Af
de samtida tyska fabrikerna hade den i Meissen
dittills intagit främsta rummet. Konungens
bemödanden gingo därför ut på att Berlinfabriken
skulle i sina tillverkningar blifva jämnbördig
med densamma, ja till och med söka öfverglänsa
Meissenfabrikatet. Nekas kan icke, att han med
åren lyckades häri i ett och annat hänseende;
särskildt fick Berlinfabriken snart rykte om sig
att leverera de vackraste blomstermålningar, som
dittills frambragts på tyskt porslin. Allt detta
gladde den kunglige konstvännen i hög grad.
Han var stolt öfver sin fabrik och sökte på allt
sätt sprida kännedomen om dess förträffliga
egenskaper bland annat genom att bortskänka
dess förnämsta alster till samtida regenter, furstar
och furstinnor. När dessa kommo på besök hos
honom i Berlin, slog det aldrig fel, att han icke
frågade dem, om de ville se hans porslinsfabrik,
och sannolikt var det ingen, som svarade nej.
Då hade man ohjälpligen stött sig med den stränge
härskaren. Så kom i oktober 1770 prins Karl
af Sverige (sedermera konung Karl XIII) dit.
Knappt hade han varit några dar hos sin höge
morbror, förrän han for ut till fabriken. I april
året därpå kom Gustaf III, åtföljd af sin bror
Fredrik Adolf, och i slutet af året änkedrottning
Lovisa Ulrika, kung Fredriks syster, åtföljd af
sin dotter prinsessan Sofia Albertina, och alla
skulle de naturligtvis ut till porslinsfabriken. Om
det senare besöket heter det, att de höga
personerna funno ett stort nöje i att bese fabriken,
huru porslinet där modellerades, brändes och
målades. Så gjorde de flera beställningar och
läto upphämta nygjorda fabrikat till sig på
slottet i Berlin. Vid deras afresa skänkte kungen
dem en ljuskrona af porslin, flere garnityr med
rikt målade stora vaser, ett flertal figuriner och
en mängd andra porsliner, som ej finnas
närmare specificerade i de anteckningar, som kung
Fredriks direktör för fabriken Grieninger gjort
öfver alla kungliga besök därstädes under hans
direktörskap. Närmare underrättelser om dessa
gåfvor kunna vi få i den långa förteckning å
föremål af Berlin-porslin, som förekommer i
bouppteckningen efter Lovisa Ulrika, men som vi
här måste lämna åsido. Så mycket är
emellertid säkert, att den pendyl, af hvilken vi här se
en afbildning, tillhört Lovisa Ulrika och att den
var en gåfva till henne af kungen i Preussen.
Den är ett ytterst elegant och dyrbart arbete,
som utgör ett tydligt bevis på Berlin fabrikens
höga ståndpunkt vid 1760-talets slut, från hvilken
tid den förskrifver sig. Fodralet, som helt och
hållet är af porslin, visar den hos rokokouren
PRAKTUR AF BERLIN-PORSLIN. GÅFVA AF FREDRIK DEN
STORE TILL LOVISA ULRIKA. TILLHÖR ’NATIONALMUSEUM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
