Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULFSUNDAVIKEN MED DET GAMLA HORNSBERG. TAPETMÅLNING, I7OOTALETS MIDT.
Målningarna och
keramiken PÅ ROKOKO
UTSTÄLLNINGEN.
Konstakademien har för närvarande
upplåtit sina utställningssalar åt Svenska
Konstsamlareföreningen, som där anordnat en
utställning af rokokotidens konst och konstslöjd. Hvad
som ger denna utställning en särskild
dragningskraft är att den nästan helt och hållet
bildats af föremål tillhörande privata personer
i landet. Därmed har den att uppvisa något
nytt, något som hvarken forskaren eller den
stora allmänheten förut varit i tillfälle att skåda,
och därmed har den också blifvit synnerligt
instruktiv. Då rokokotiden dessutom är en af
de intressantaste i den svenska konstens och
konstslöjdens historia och då ingen möda
sparats af anordnarna att göra utställningen sä
rikhaltig och mångsidig som möjligt, och det
material, som stått till förfogande, varit i många
afseenden öfver all förväntan värdefullt, har
resultatet blifvit bättre än man vågat hoppas,
särskildt i betraktande af den korta tid
konstsamlareföreningen haft pä sig för att utföra sitt
värf.
Vi skola här med några ord och bilder
belysa innehållet i denna utställning och göra dä
en början med
MÅLNINGAR XA.
Först med rokokotiden, som i vår svenska
konsthistoria kronologiskt sammanfaller med
frihetstiden, steg konsten ut i lifvet i vårt land.
Efter att förut i stort sedt ha varit isolerad i
de kungliga slotten eller i de högadliga palatsen,
mottogs den nu såsom en välkommen och
efterlängtad gäst äfven i de borgerliga hemmen och
blef därmed på sätt och vis frigjord och en
större allmänhets egendom. Denna frihet yttrade
sig bland annat däruti, att konstnären frigjordes
från de band, hvari skråordningarna bundo
handt-verkarna, hvilket sedermera fick sitt uttryck i
det namn, vår på den tiden enda officiella
konstinstitution erhöll, nämligen Kungl. Akademien
för de fria konsterna. Därmed uppdrogs en
bestämd gräns mellan handtverkarne och
konstnärerna, hvilket återigen framkallade en del
gränstvister, i det att mången handtverksmålare
gjorde anspråk på att vid utöfningen af sitt
yrke få gälla för konstmålare och därmed
frigöras från skråtvånget. Sådana strider
förekomma särdeles ofta särskildt inom
tapetmålarnas skrå, som nu började växa i medlemsantal
och inflytande. Men här som i sä många andra
fall höll man på skyldigheten för den utöfvande
att underkasta sig skråordningen, och så kom
tapetmåleriet att räknas till handtverket i stället
för till den fria konsten. Detta hindrade
emellertid icke, att en stor del af dessa målningar
måste stämplas såsom konstverk, äfven om den
största delen af dem måste inräknas bland
yrkes-mäleriets alster.
Få utställningen se vi flere prof på detta måleri,
som nu kom att stå i sitt flor i Stockholm.
Ännu finnas lyckligtvis en mängd sådana
målningar i behåll, särdeles i staden inom broarna,
där ännu i månget äldre hus väggarna prydas
med väggfasta målningar, hvilka förskrifva sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
