Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖRRÖFVE&STYCKE, »GENRE BOUCHER». OLJEMÅLNING. TILLHÖR ERÖKEN S. SUNDBORG.
från 1700-talets midt.
En af de bästa bland
dem ha vi här
af-bildat. Den
framställer ett motiv från
Stockholms
omgif-ningar. Vid
bestämmandet af detta
motiv ha vi fått hjälp
af en liten gravyr,
som den unga
kronprinsen Gustaf,
sedermera konung
Gustaf III, utfört, då han
ännu gick i
teck-ningsskola hos Jean
E. Rehn. Under
densamma läses med
stora bokstäfver
»Hornsberg» samt
»Gravé par Gustaf».
Den gamla
tornbyggnaden med
kringliggande smärre hus
finnes noggrannt
åter-gifven på gravyren
och gör
igenkännandet lätt. Vi befinna
oss alltså vid Ulfsundasjön, på hvars vatten en
elegant kunglig slup glider fram, förande Adolf
Fredrik och hans unga gemål Lovisa Ulrika med en
talrik uppvaktning till ett litet torp längre in i viken,
där folket rest en majstång och
midsommardansen just skall taga sin början. I
kompositionen igenkänna vi den franska förebild, som våra
landskapsmålare på 1700-talet, i all synnerhet
Johan Sävenbom, så gärna anlitade, nämligen
Joseph Vernet, med figurstaffage i förgrunden,
här bestående af fiskande landtfolk, icke oäfvet
tecknade. En varm kolorit och en naturalistisk
uppfattning med utpräglad blick för
naturskönheten gifver en behaglig stämning åt det vackra
sommarlandskapet, som måste betecknas såsom
en synnerligt god exponent för väggmåleriet i
Sverige på denna tid, liksom dess motstycke,
som här framställer en del af inloppet till
Stockholm från Mälaren, ehuru de på stränderna
betande getterna ge det hela en för Mälardalen
främmande prägel.
De öfriga väggmålningarna på utställningen
komma icke upp till dessa båda hvad det
konstnärliga utförandet beträffar, jag medräknar icke
då de större och mindre dörröfverstyckena, af
hvilka några äro förträffliga. Främst af dem
står den af okänd hand utförda (n:r 100), som
i katalogen med all rätt kallas »genre Boucher».
Den framställer (se afbildn.) en hafsnymf, hvilande
på en präktig delfin, som simmar i böljorna.
Nymfen passar på att under färden fullborda sin lätta
toalett och uppvaktas för det ändamålet af en
liten amorin, som häller fram för henne en med
koraller och pärlor fylld mussla, hvaraf hon
tagit några för att därmed pryda sitt ljusgula
vackra hår. Detta är en alldeles förträfflig
målning, som godt kan tillskrifvas Boucher själf.
I jämförelse med den verkar det bredvid
sittande dörrstycket (n:r 98) något hårdt och
osmält. Här se vi tvenne amoriner lekande
bland molnen, den ena håller ett eldrödt hjärta
i handen, och vid deras fötter kyssas två hvita
dufvor. Kogret därbredvid är ännu fylldt med
kärlekspilar, så att ingen går säker för Amors
båge. Största intresset har denna målning i
sin signatur: G. R. Taraval 1749. Den är
således målad året före konstnärens död, då han
redan haft sitt första slaganfall och ej längre
fullt behärskade sin palett.
Det öfvervägande flertalet målningar på
utställningen utgöres af porträtt. Särskildt
dominerar pastellmålaren Gustaf Lundberg med
en samling, som fyller en god del af ena
långväggen i stora midtsalen. När han år 1745
hemkom till Sverige efter 28 års studier
utomlands, hufvudsakligen i Paris, där han fått måla
såväl konung Ludvig XV och hans drottning
Maria Lesczinska som, hvad mera var, Boucher
själf, föregicks han af ett så stort rykte, att
hans seger här var från första stunden gifven.
Hofvet började med beställningarna och den
förnäma världen samt det förmögnare
borger-skapet följde, som vanligt, exemplet. Vi se
här några ypperliga prof på hans konst. Främst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
