Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYRA KLEEN. »SED NOX S ATT ATI.» LITOGRAFI.
man bland Rubens kompositionslärare, den
klassiska tidens italienare, möter man särskildt hos
Michelangelo och Leonardo förebilderna. Hos
Leonardo är systemet tydligast, framförallt i hans
naltvard.
Lärjungarne äro där delade i grupper om tre
och tre. Hvarje grupp diskuterar för sig, hvad
Frälsaren månne menat med sitt ord »En af
Eder skall förråda mig.» Genom
öfverkroppar-nes lutningar samlar hvarje grupp sin energi
inemot sitt eget centrum, därifrån kastas genom
handrörelser, blickar och profiler den samlade
energin in emot centrum, Kristus. Om
vänstersidan räknas för plus och höger för minus så
erhålla vi alltså följande ekvation, skrifven af
den outtröttlige skrifvaren och beräknaren
Leonardo, på ett linjeradt långt papper (som på
samma gång föreställer nattvardsbordet).
{(a + b + c) + (d + e + f)} —{(g + h + i) + (k+l + m)} = 0
Där de anstormande strömmarne mötas, just
i slutstenens plats är Frälsaren placerad. Hans
stilla handrörelse får en öfvernaturligt stor
dynamisk betydelse genom mellanrummet mellan
honom och de eljest så hopträngda lärjungarne.
Hans öfverkropps stillhet, formerad genom
kontrasten, berättar alltså om en öfvernaturlig kraft.
Det är tydligt att vi skulle kunna skrifva en
annan ekvation där Kristi kraft ensam skulle
hålla stånd mot de öfriga 12. Alltså en
harmoni af matematiskt mera fullkomlig art än hos
Rubens, ty det kraftöfverskott som finnes
emanerar från taflans centrum åt ömse håll och
väger alltså upp sig själf, under det att Rubens
ofta förläde ett dynamiskt öfverskott till periferien.
Leonardos nattvard är f. ö. så i hvarje punkt
byggd på en öfvermåttan noggrann beräkning,
att kommentarerna kunna väfvas mycket långa,
och med vinning för den kommenterande.
Vi skola här emellertid endast påpeka ännu
ett drag i nattvarden. Perspektivet är användt
för att ytterligare betona hufvudpersonens
betydelse. Alla perspektiviska djuplinjer löpa ihop
hos honom.
Det är bekant huru starkt Rafael i stanserna
begagnade perspektivet som kompositionsmedel.
Under barocken undvikes detta enkla medel
som långtrådigt och man märker äfven i nyare
tid alltjämt en viss fruktan för att återupptaga
det. Med rätta ha monumentala väggmålningars
kompositörer fruktat att deras skapelser skulle
klinga som ett tomt eko ur Rafaels Vatikan.
— Likaväl, när någon gång det gamla motivet:
rörelsernas samlande i taflans midtpunkt som
en slutsten — och de perspektiviska linjernas
hufvudpunkt förlagd i samma läge, så förtjusas
ögat och tanken af den klassiska själf klarheten
i byggnaden. Ett dylikt modernt fall är Tyra
Kleens Sed non satiati. Det lilla formatet och
den grafiska behandlingen ha dessutom
medverkat till en lapidariskt kort sammanfattning
af det gamla vackra kompositions-schemat. Det
af mig trots de älskandes alltför långa ben högt
uppskattade bladet är verkligen en sammanträngd
upplaga af Leonardos nattvard, ehuru med en
libretto- Johnny Roosval.
OHAN TIRÉN.
Johan Tirén var redan från första början
fångad af sin kallelse; och att han under
studietiden tvingades att syssla med det,
som ej intresserade honom, hade endast till
följd att han därefter med så mycket större
lidelse grep sig an med, hvad som sedan
oaf-brutet sysselsatte honom ända till hans död,
att skildra lapplif och norrlandsnatur, speciellt
den jämtländska fjällvärlden. Under 1880-talet
tillkommo de flesta af hans större arbeten, af
hvilka »Efter snöstormen», »De vilsegångna»
och »Skjutna renar» äro de mest bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
