Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörknat och lidit genom restaurering, men sedd
i riktig dager, glöder den ännu af en varm
guldton, som insveper de dunkelröda, grönaktiga
och brungula lokaltonerna. Motivet är
äkten-skapsbryterskan inför Kristus: ett af de vanligaste
inom den venetianska konsten, ofta taget till
förevändning för skildrande af stora folkmassor
med omväxlande typer och dräkter i en samtida
stadsmiljö. Scenen är i detta fall förlagd till
en venetiansk piazza med höga palats och smala
gränder i bakgrunden. Kompositionen är
för-öfrigt, så när som på några obetydliga
förenklingar, densamma som i en af de stora bilder i
Akademien i Venedig, hvilka utfördes af
Bonifa-zio dei Pitati och hans elever för det venetianska
uppbördsverkets ämbetslokaler. Dessa magnifika
väggdekorationer, som tillsammans bildade hela
serier, hörde en gång till Venedigs mest berömda
konstverk. Taflorna äro nu spridda i olika
museer. På grund af kompositionens
ryktbarhet är det väl äfven antagligt att någon af
Bonifazios elever fått i uppdrag att återgifva
den i mindre skala för någon privat beställare.
Repetitionen tillhör i hvarje fall medlet af
1500-talet och är synbarligen utförd af en målare, som
lärt icke blott hos Bonifazio utan äfven hos
Tizian.
Den senare venetianska konsten representeras
på ett ganska fylligt sätt genom flere taflor ur
den Bergska samlingen. Främst bland dessa
står Giovan Batlista Tupolos, lysande skiss till
en af freskomålningarna i Palazzo Labia i
Venedig. Den framställer de senare venetianarnes
mest omhuldade och glänsande motiv: en
gästa-budsscen. Antonius och Cleopatra äro
hufvud-personerna och tilldragelsen äger rum i en af
dess magnifika kolonnloggior, som pryda
Long-henas och Scamozzis palats. Trots sina
begränsade dimensioner ger denna bild ett starkt
intryck af den siste store venetianarens
öfver-lägsna koloristiska begåfning och penselbrio. De
lysande lokaltonerna sammanhållas af ett lätt
pärle-moskimmer — färgen är icke blott kolorit, utan
själfva den substans, af hvilken figurerna tyckas
skapade. Kompositionen är ju tänkt för en
stor palatsvägg. Kolonnhallen bakom figurerna
på förgrundsterassen är gifven i så väldig skala
att den genast suggererar ovanligt monumentala
dimensioner för det hela. Bakgrundsperspektivet
betonas på ett verkningsfullt sätt genom
uppstickande torn. Skissen låter oss sålunda ana
Tiepolos öfverlägsna perspektiviska illusionskonst.
Den representerar på ett ypperligt sätt den
venetianska 1700-talskonstens allmänna sträfvan
och stiltendenser.
Det vore intressant att veta, på hvilka vägar
denna bild inkommit till Sverige. Den synes
nämligen icke varit med bland de Tiepolo-skisser,
som C. G. Tessin inköpte vid sitt besök i Venedig
1736, då han också bl. a. bedref underhand-
lingar i och för Tiepolos anställande vid
slotts-inredningsarbetena i Stockholm. Jag har i annat
sammanhang redogjort för dessa underhandlingar,
hvilka ytterst strandade på
slottsbyggnads-deputationens hushållsaktighet, men jag kan icke
neka mig nöjet att här citera några rader ur
ett af C. G. Tessins bref till Hårleman, i hvilkan ha
på ett träffande sätt karaktäriserar Tiepolos konst,
just sådan den framträder i vår bild.
»Tiepolo, dit Tiepoletto, est fait exprés pour
nous. Il est sectataire de Paul Veronése; —
Ainsi comme vous le dit fort bien. Tout est
dans ses tableaux richement vetu, jusqu’aux
gueux etc. Mais n’est-ce pas la grande mode?
Au reste, il est plein d’ésprit, accomodant
comme un Taraval, un feu infini, un colorit éclatant,
et d’une vitesse surprenante.»
Tiepolos lärare Piazetta är icke representerad
genom något egenhändigt arbete i samlingen,
men väl finnas här ett par bilder af Piazettas
elev Domenico Magiotlo, utförda helt och hållet
i lärarens breda, pastosa maner, ehuru med
något tyngre färgstämning än Piazetta plägar
använda. De framställa en herdegosse med sin
flöjt och en kaffeserverande flicka, båda i
bröstbild. Taflorna, som tillhörde den Husska
samlingen, äro icke de enda arbetena af denne
sällsynte mästare i Sverige. Jag erinrar om den
stora sällskapsbilden af Magiotto, som öfversatts
i hautelisseväfnad af Pehr Hilleström. (Bilden
hos häradshöfding Ljunggren, väfnaden på
Nationalmuseum).
En annan samtida venetianare, Giuseppe Nogari,
anses traditionellt (enligt den Husska katalogen)
vara mästare till ett porträtt af en sjungande
dam med nothäfte i handen. Bilden fängslar
genom sin fina koloristiska charme: den har en
skimrande blågrön rokokoton, som snarast leder
tankarna till franska mästare från 1700-talets
midt. Dock förekommo äfven i andra svenska
samlingar liknande bilder under Nogaris namn.
Till samma grupp af venetiansk 1700-tals
konst höra ytterligare ett par stora bilder,
framställande motiv ur Josefs historia, hvilka stamma
från exc. Löwenhielms välkända samling. I
katalogen öfver denna samling liksom äfven i
Heleneborgskatalogen gå de under Giovan
Bat-tista Tiepolos namn — säkerligen en alltför stor
ära för de tämligen flyktigt utförda, färgstarka
bilderna. De äro komponerade enligt den
vene-tianska illusionskonstens principer med stora,
afskurna figurer i förgrunden, och
hufvudhand-lingen längre in i bilden. Människorna — eller
aktörerna — gestikulera i häftigaste sinnesrörelse
som om de alla hade behof att tala på samma
gång. Bilderna synas som sagdt utförda af
någon mästare ur Tiepolos och Sebastiano Riccis
krets. Bland kända namn ville jag då snarast
föreslå Giovanni Batlista Pittonis, ehuru det bör
medgifvas, att Pittoni lika väl som flertalet andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
