Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare individuell hand. Man kunde tänka på
Lucas Valkenburg eller någon af hans imitatörer.
I Heleneborgs-katalogen tillskrifves bilden Matthijs
Cock.
Pieter Brueghels d. y:s broder Jan, vanligen
kallad Sammets-Brueghel, representeras af ett litet
strandlandskap i grön ton. Bilden är rätt
obetydlig, men dess bättre kompletteras den genom
ett par andra små landskap ur samma skola,
signerade af Jan Brueghels tämligen sällsynte
elev Karel Besheij. De äro alla målade med
sammetslen miniatyristpensel.
Till de primitiva nederländarne måste äfven
räknas den stora framställning af den heliga
familjen, som i den Husska katalogen tillskrifves
Leonardos elev Cesare da Sesto. Visserligen
kan man i denna färgstarka tafla spåra en
forcerad sträfvan efter klassisk stil, särskildt i
figurteckningen, men målaren har synbarligen hört
till dem, som uppfatta måleriet såsom ett slags
kokkonst efter recept. Han har med stöd af
gravyrer eller handteckningar plockat ihop
figurerna troligen från olika italienska mästare, såsom
Michelangelo, Leonardo, Bernardino Lanino m. fl.
och klädt dem i lysande färger, som han snarare
lärt hemma i Haarlem eller Leiden än i den
klassiska renässanskonstens land. Bilden har
tillhört hertig Fredrik Adolfs galleri och
sedermera A. Wallis berömda samling, från hvilken
den öfvergick till Huss. I katalogen upptages
den till det synnerligen afsevärda beloppet af
i,000 kr. och betecknas såsom »en intressant
och dyrbar museitafla».
Väl ett halft århundrade senare än denna tafla
äro bilderna af Roelandt Saverij och Adriaan van
der Venne, båda signerade och typiska för sina
mästare. Saverij framställer Orfeus spelande för
djuren på ett sätt, som kanske mera öfvertygar
oss om hans zoologiska och botaniska kunskaper
än om hans konstnärliga förmåga. Adriaan van
der Venne ger en af sina vanliga brunt i brunt
målade bibliska scener: Synderskan inför Kristus.
Till samma grupp af tidiga 1600-talsmästare
hör äfven framställningen af en ringränning i en
slottspark. Taflan, är ett kulturhistoriskt
dokument af värde, tack vare den tidstrogna
skildringen af det förnäma sällskapslifvet och den
miljö, i hvilken dessa grant utstyrda människor
röra sig. I Heleneborgskatalogen hänföres den
till Antonius Sallaert, men visar dock kanske
mera frändskap med en mästare af Sebastian Vranx
art. Den har fordom tillhört grefve Claes
Fleming och sedan grosshandlare S. U. Palm i
Stockholm.
Större konstnärligt intresse äger emellertid den
eleganta skildringen af ett förnämt aftonsällskap,
enligt traditionen en hofbal på Fontainebleau,
som bär Jeronimus Frankens signatur. Enligt
traditionen uppträda här Henrik III, Catharina
de Medici, Maria Stuart o. a. celebriteter, men
det är dock icke genom dessa galaklädda dockor,
som konstnären fängslar oss, utan genom en del
friskt och omedelbart gifna bifigurer. Interiören
och accessoirerna äro synnerligen omsorgsfullt
skildrade. Taflan har sedan gamla tider
befunnit sig i Sverige och åtnjutit stort anseende.
I den Husska katalogen värderas den till 2,500
kr. ett pris, som föröfrigt åsättes endast en
annan tafla i samlingen — Balthasar Denners
porträtt af en rynkig gumma. Och dock funnos
här sådana mästerstycken som Thomas de Keysers
karaktärsfulla, ypperligt bibehållna porträtt af
en holländsk borgare och hans gemål
(signerade och daterade resp. 1631 och 1634) eller
Nicolas Ma es och Godfried Schalkens stora, signerade
porträttbilder, hvilka uppskattades blott till
femtedelen al Balthasar Denners gumma. Den allmänna
smaken och konstuppfattningen var onekligen
ännu vid början af 1880-talet rätt olika vår tids sätt
att bedöma dessa saker. Man kan lära åtskilligt
beträffande smakens och de
ekonomiskt-kultu-rella förhållandenas utveckling genom att bläddra
i gamla auktionskataloger, och man bringas då
lätt till en undrande fråga, huru vår tids
konstpriser och samlarintressen skola bedömas om en
eller två mansåldrar? Kanske inte heller vi ha
skäl att vara alltför säkra på vår goda smak
och vårt konstförstånd ?
Den Husska samlingen, som kapten Berg
inköpte 1882, var emellertid tillräckligt mångsidig
och omfattande för att ännu i dag erbjuda
mycket af intresse. Jag har redan uppräknat
flere märkliga konstverk ur denna samling och
vill ytterligare i ett sammanhang omnämna några
bilder för att ge en föreställning om samlingens
kvalitet och dåtida värderingsnormer.
En stor och effektfull bild, som dock icke
värderades till mer än 600 kr., är Jan van den
Hoeckes madonna. Bilden är målad af en af de
skickligaste eleverna ur Rubens skola och skulle,
om den icke hade sin signatur, lätt kunna
förväxlas med ungdomsarbeten af van den Hoeckes
namnkunnigare medlärjunge A. van Dyck.
Van Dycks namn har föröfrigt brukats för en
annan större bild i Högskolans samling, hvilken
emellertid enligt min tanke målats af Gerard
Leraisse. Vi känna igen honom på de
öfver-förfinade typerna och de praktfulla
sidenkläd-ningar i hvilka de romerska damerna här
uppträda. En tidigare och kraftfullare
flam-ländare, Joos van Craesbech, representeras genom
t venne ypperliga genrestycken. Det ena
framställer en charlatan, som står och håller
loftal öfver sina kvacksalfvor för en skara
andäktigt lyssnande bondfolk; den andra, i
alla afseenden öfverlägsna och mera
karaktäristiska taflan, visar tre välmående gubbar,
som frukostera i det fria. Tjänarna ta sig under
tiden mellan rätterna vissa friheter i bakgrunden,
och en landsvägsstrykare uppvaktar herrarna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
