Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gloria kring hufvudet. Det är det romantiska
konstnärsporträttet par preferance, fylldt af en
elegisk stämning, där YVeltschmerzackordet
samklingar med en viss poserande grand
seigneurton. Färgernas trollkraft är helt och hållet
använd i psykologiskt syfte, för att stegra den
dramatiskt-lyriska effekten. Skolan är engelsk.
Bilden verkar som en mildare genklang af Sir
Josua Reinolds mera patetiska porträtt.
Förbigående Per Hörbergs och Johan Filip
Korns tämligen enkla prestationer, öfverskrida vi
århundradets tröskel och möta strax vid början
af 1800-talet Bredas elev Alexander Lauréus som
själfständig konstnär. Visserligen är det först
efter det Laureus fått känna glädjen och
värmen af solskenslifvet i den »eviga staden», som
hans konst når full mognad, men han har dock
redan före utresan i lyckliga ögonblick fångat
stämning och lif i sina målningar. I hvardagslag
— exempelvis då han målar sina mamseller vid
ljussken, af hvilka Högskolan äfven äger ett
prof — är han rätt tung och trefvande. Ett
af dessa lyckliga tillfällen, då han höjt sig öfver
sina egna begränsningar, betecknar »Dansgillet»
i vår samling. Det är en bild med en sådan
äkta gammal Stockholmsstämning och så mycket
medryckande gemyt, att man inte kan undgå
att erinra sig den odödlige Carl Mikaels
skildringar af liknande tillställningar på stockholmska
utvärdshus:
»Fader Bergström, stäm upp och klinga,
öppna kråset för bröst och bringa!
Vi ska dansa och vi ska svinga i ditt glada hus.
Låt oss ge våra små mamseller
vin och sviskon och karameller!
Pimpinella mor Maja häller uti glas och krus.
Låt den dumma i oket tråka
och den sluga sin hjärna bråka —
vin och flickor och Fredmans stråka natten ljuflig gör!
Bilden är ingalunda något mästerstycke i
formellt afseende, särskildt teckningen af de
små mamsellerna lämnar åtskilligt öfrigt att
önska, men den är ursprunglig och lefvande,
utan den bismak af sentimental idealisering,
som från och med 1800-talets andra decennium
gör sig allt tydligare gällande inom den svenska
konsten.
En antydan om hvilka slags »höga» och
»värdiga» motiv, men slätstrukna uttrycksformer,
målarkonsten då älskade, ger oss Westins allegori
öfver musiken, framställd genom fyra unga damer,
tvenne sjungande och tvenne spelande — på
herdeflöjt och lyra — ett slags småkusiner till
Rafaels S:ta Cecilia, men mångdubbelt
sentimentalare och mera serafiska, ehuru de icke ha
några himmelska attribut.
Äfven Johan Gustaf Sandberg, Westins
samtida, har stundom skattat åt en väl abstrakt
idealisering af människor och historiska motiv —
C. F. VON BREDA. SJÄLFPORTRÄTT. OLJEMÅLNING.
därvid icke undgående den för konsten så
ödesdigra frestelsen att försöka flyga öfver naturen
— men han var dock en långt manligare och
kraftfullare begåfning än Westin. Hans stora bild i
Högskolans samling, »Allmoge, samlad kring Gustaf
Vasas staty på Riddarhustorget», ger ett starkt
intryck icke blott af den djupa patriotiska
grundstämningen i hans konst, utan äfven af hans
karaktäriseringsförmäga och betydande måleriska
begåfning. Högre har han knappast nått som
konstnär i något annat verk. Det finnes
säkerligen icke häller många bilder, som ge en så
god och karaktäristisk samling af svenska
typer från olika delar af landet, skåningar,
smålänningar, östgötar, dalkarlar, lappar m. fl.,
alla i sina landskapsdräkter, och alla präglade
af naiv beundran och vördnad för
lands-fadrens staty. Men mera värdt i konstnärligt
afseende är dock det sätt, hvarpå
Sandberg, trots all detaljtrohet, kunnat sammanhålla
det hela och stöpt de brokiga ingredienserna
till ett helgjutet konstverk. Det har skett
genom en mästerlig ljusbehandling. Vårsolen
ligger öfver torget, ljusa skyar segla på
himmelen, luften är fylld af klang och glädje. Tonen
går i guld, men det är icke det varma, röda
guldets ton, utan en sprödare och ljusare, som
så väl harmonierar med den svenska vårens
bleka dager.
Den följande generationen representeras i
Högskolans samling af en hel rad intressanta
IOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
