Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. E. SANDBERG. ALLMOGE SAMLAI) KRING GUSTAF WASAS STATY. OLJEMÅLNING.
konstverk, som här icke ens kunna uppräknas,
då ett så knappt utrymme tillmätts denna
uppsats. Bland de tidigaste äro Wickenbergs små
genrebilder, daterade 1836 och 1843. Den förra,
som framställer en gosse i vall med getterna,
är en fin och omsorgsfull imitation efter holländsk
landskapskonst från slutet af 1600-talet; den
senare — barnen med skottkärran — är något
bredare och saftigare målad, men knappast
lyckligare, åtminstone icke i återgifvande af luften.
Wickenbergs kamrat /. M Stäck har signerat
tvänne månskenslandskap, som äfven visa
inflytande från holländsk 1600-talskonst. Särskildt
den lilla bilden från 1838, framställande en
båt-brygga med lastande skutor i det klara
månskenet, väcker tankar på Aert van der Neers
nattlandskap. I den större taflan (från 1858) är
nattens mörker öfvervägande. Kilian Zoll har som
bekant äfven med förkärlek målat nattliga
sjöstycken, bristfälligt upplysta af en augustimåne
eller af eldar på stranden. Enligt konstnärens
egen uppgift framställer Högskolans bild en vik
af Helgasjön, »där några fiskare nattetiden idka
det här på orten ganska vanliga sommarfisket
— nattnot kalladt — hvartill gemenligen hörer
en stockeld». Den svåra uppgiften att ge
ett landskap i eldskensbelysning har dock
tydligen öfverstigit konstnärens förmåga. Vida
bättre lyckas han i sina genrestycken, af hvilka
vi ha två: en gumma vid spinnrocken och
gossar spelande kort.
Hålla vi oss fortfarande till landskapsbilderna
frän seklets midt, så förtjäna särskildt omnämnas
Plagemans friska hafsvy med mörka oväderskyar
och fiskarskutor i sjönöd (1850), /. C. Bergers
ståtliga marin med motiv från Engelska kanalen samt
hans vy af Norrköping i månskensbelysning och
icke minst Marcus Larssons »Storm på hafvet»
och »Vattenfall i solnedgång». Den förstnämnda
duken (dat. 1852) är en rätt likgiltig
genom-snitts-Larsson, som föröfrigt troligen mörknat
under tidernas lopp och därigenom förlorat både
i friskhet och vattnets rörelse. Vattenfallet
däremot, som målats tre eller fyra år senare i
Paris, är fortfarande så strålande friskt, som om
det helt nyss lämnat konstnärens atelier. Dock
är det icke något omsorgsfullt forberedt och väl
undermåladt verk. Tvärtom: vissa partier,
såsom t. ex. förgrunden äro endast lätt skisserade.
Konstnären har koncentrerat hela sitt intresse
på det skummande vattnet mellan de röda
klipporna. Men hur det skummar och fräser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
