Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därofvan segla de trasiga skyarna — kvällsolen
kastar sin intensivaste guldglans öfver nejden.
Hela bilden lyser af orange- och rosa-toner.
Vatten, skyar och luft, allt synes skapadt af
samma strålande urmateria. Det är som en
illustration till första skapelsedagens under. Ett
så djärft och medryckande trollerispel med
sol-skensfärger har ingen annan svensk
landskapsmålare vågat, och bland utlänningar knappast
någon annan än den store Turner.
En fullkomlig kontrast till Marcus Larsson
bildar Uno Troili, den omsorgsfulle, gedigne och
finkänslige målaren. Äfven han var ju i viss
mån färgdiktare, men aldrig vild och stormande,
ständigt förnäm och själfbehärskad. Vår lilla
bild visar en vy af den romerska campagnan,
ett storslaget och stilla landskap som bakgrund
till två små vallgossar, som sitta på en kulle
bredvid sin trogna kamrat, den stora lurfviga
fårhunden. Gossarna äro klädda i brokiga paltor
och hunden är hvit, men alla lokalfärger äro
dämpade och instämda i en fin, grå helton, mild
och mjuk som kvällsljuset öfver den oändliga
campagnan.
En annan af tidens största kolorister, Johan
Fredrik Höckert, representeras af en liten vy från
Spanien: hvita hus och små svarta figurer under
molnfri, högblå himmel — knappast mer än ett
skissboksblad, men lysande af söderns sol.
Höckert sökte dock icke solen endast i södern,
äfven i höga norden fann han mättnad för
sin färgtörst. Hans Lapplandstaflor äro icke
mindre fängslande än studierna från
främmande land, tack vare de koloristiska
skönheter, han lyckats framlocka ur de nordliga
motiven. På Högskolan finnes en förstudie till
»bröllopsresan i Lappland», utförd på krederad
blå grund med blystift och hvit täckfärg. Den
utsparande tekniken i förening med den
oerhörda säkerhet, hvarmed figurer och
landskapselement äro antydda, erinra om japanska
mästares arbeten, och likheten betonas genom det
väldiga snöfjället i bakgrunden, som behärskar
hela bilden likt Fuijama i japanernas landskap.
De svenska Diisseldorfarna saknas ej heller i
Högskolans samling. Vi ha redan nämnt ett
par, Larsson och Zoll, tilläggas kan D’Unker,
Koskull, Per Eskilsson, Jernberg och Boklund. De
äro ju alla väl bekanta namn, och alla ha de
sin speciella genre. D’Unkers interiör af en
westfalisk bondstuga med en flicka vid spiseln
och en gosse, som äter gröt, är kanske det
finaste konstverket, men mera uppmärksamhet
tilldrager sig dock Jernbergs stora »Torgmarknad
i Diisseldorf». Det är öfverhufvud en af den
svenska Diisseldorferkonstens piéces de
résis-tance. Motivet är lika anmärkningsvärdt som
G. U. TROII.I. ITALIENSKA VALLGOSSAR. OLJEMÅLNING.
dimensionerna: Det är icke längre en anekdot,
en liten novell eller en bondelifsberättelse, utan
en bred skildring af lifvet på det gamla torget
i Diisseldorf, där grönsaksförsäljarna slagit upp
sina stånd kring den gode kurfurstens
ryttarstaty, och där hög och låg trängas om
hvarandra för att handla och prata. Konstnären
har grupperat folkvimlet i tre hufvudsakliga
flockar i förgrunden och egentligen lagt sig
mera vinn om att utprägla enskilda
karaktäristiska figurer än att ge den sammanflytande
massan. Naturligtvis har han då äfven passat
på tillfälle att här afbilda flere af sina samtida
kamrater i Diisseldorf, hvilket bekräftats för mig
af en ännu lefvande konstnär från samma tid.
Sålunda se vi midt i förgrunden en trind och
gemytlig herre, som skämtar med ett par
grön-saksgummor: det är Wilhelm Engström,
»Kat-zenrafael». en klen målare, men utmärkt
Braun-deklamatör. Till höger om honom söker den
snobbiske Gillis Hafström klara sig ur klämman
mellan ett grönsaksstånd och en myndig
äppei-försäljare. På andra sidan åter se vi J. W.
Wallander, hälsande på en trind dam med en
mops i famnen samt längst borta i hörnet
Jernberg själf och hans son Olof med ritportföljen
under armen. Sannolikt skulle ännu flere af
de närvarande kunna identifieras af någon, som
var med då; äfven damerna synas vara porträtt
och tilldraga sig en hufvuddel af
uppmärksamheten. Den koloristiska cloun i bilden utgöres
af den hvitklädda skönheten midt i förgrunden.
Det är denna ljusa färgklick, som Jernberg så
gärna inför såsom en samlande och stegrande
centraleffekt i den i öfrigt litet matta, torrt
gråaktiga färgskalan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
