- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 3 (1912) /
15

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TORSTEN SCHON1IERG. PORTRÄTT AF SIGURD VON KOCK.

LINJEETSNING.

tillfälle att följa hans etsningskonst från det
spetsigaste af allt spetsigt, »Den glada festen»
(1886), till det rundaste af allt rundt, »Modell»

(1911). På vägen känner man med glädje igen
det ena vackra och ypperliga bladet i linje och
mezzotint efter det andra och hissnar till af
välbehag framför »Ung flicka» med den
bedårande förlorade profilen. Ja, och så var det
den nya modellen! Jag undrar, om inte Carl
Larsson här har nått åtminstone en af topparna
af en konst, som han har öfvat alltför litet,
men där han är mästare. Denna lifsstrålande
unga varelse, något midt emellan Hasselbergs
»Grodan» och Gauguins Tahitikvinnor, mjuk
och groflemmad, utvecklad och omedveten
sitter där och vrider sig i ett obeskrifligt lekfullt
jämnviktsläge liksom för att komma loss ur den
konstfulla konturlinjens snärjande slinga. De
tjocka negerläpparna skiljas till ett barnsligt
leende och högerarmen söker i en förtjusande
gest af omedvetet behag till vänstra axeln. Om
jag nu säger, att den där utmynnar i en
handlinje, som ger en lätt sensation af blötdjur, så
är det absolut inte menadt som någon kritik,
hvarken af modellen, som, ehuru mig
personligen obekant, har min synnerligen varma
sympati, eller af konstnären, som jag känner och
värderar. Det är endast konstaterandet af ett
faktum, ett resultat af deras samarbete, som

bidrar att skänka konstverket en enastående
karaktäristisk personlighetsprägel.

Många, fastän visst inte för många, äro de
grafici, som med hvässade nålar slåss
omjord-torfvorna i vårt fosterland; N. E. Anckers är
oomstridd härskare på hafven och uppehåller sitt
herravälde tack vare en förbluffande säker
teknik och ett starkt sjöförsvar, som gärna visar
sitt pansrade »Hot» mot en flammande
aftonhimmel, om konstnären-kommendören också af
naturliga skäl ännu ej hunnit till den F-typ, som
Karlfeldt tyvärr inte kände till, medan han var
i tagen att dikta om våra »Fem farliga F».

Helt nära Anckers’ bredt och med
utomordentlig dramatisk kraft etsade mariner hänga
två ramar fyllda af ett stilla pulserande lif. Det
är något af åttiotalsstämning öfver dessa
ljus-och valörstudier ur hvardagslifvet, något af den
tidige Richard Bergh och den unge Ifdelfelt hos
dessa barn, absorberade af sitt pianospel, i denna
brygghusinteriör, hos denna unga kvinna, böjd
öfver sitt handarbete. Och likväl äro alla dessa
blad tillkomna under det förflutna årtiondet. Jag
läser namnet Knut Ander, och letar i mitt minne.
Knut Ander? Jo visst, nu minns jag! Det
namnet stod under en varmt skrifven dödsruna af
Axel Tallberg för ett par år sedan, men
tidningens dåliga illustrationer kunde ej gifva någon
föreställning om originalens höga konstnärliga

KNUT ANDER. TVÄTTSTUGA.

LINJEETSNING.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1912/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free