Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. C. I.UCK. STUGA FRAX CORNWAI.L. AKVAT INTETSNING.
egenskaper, som artikelförfattaren vältaligt
skildrade. Jag böjer mig med fördubbladt intresse
öfver ramarna.
Där sitter ett själfporträtt. Jaså, han såg ut så,
den i sin ungdom utvandrade svensk-amerikan,
som, af börjande lungsot omöjliggjord för
grotte-kvarnsarbetet därute och som
invalid återbördad till sin hembygd i
Östergötland, i januari anno 1900
skref till Tallberg med bön att han
skulle lära honom att etsa »pr
korrespondance». Så började vid
27 års ålder, utan
teckningsunder-byggnad och under vidriga yttre
omständigheter, den konstnär att
utbilda sig, som skulle blifva
Sveriges kanske skickligaste
torrnåls-raderare. Detta är ej platsen att
skildra det bittra konstnärsöde som
slutade på ett lungsotssanatorium
i Mörsil i juni 1908. Vi ha bara
att se och sörja. Inför ett sådant
mästareblad som »På sjukbädden»,
detta stycke gripande
själfbespeg-ling med dess utomordentligt
känsliga karaktäristik af de af
lungsjukdomen förvandlade
anletsdra-gen känna vi åter samma
bitterhet öfver dödens meningslöshet
som inför frukterna af Flodmans
korta etsaregärning.
Med syra och sandpapper
lockar C. C Luck fram engelska
landskap som skvallra om en
osminkad och välbegriplig beundran
för Easts naturskildring. Ernst
Nor-lind är ypperlig som litograf —
jag minns särskildt hans
»Nytänd-ning» i »Finn» för år 1900, ett
af de vackraste landskap som
har ritats på en litografisk sten här
hemma. Som etsare är han ännu ej färdig. Hans
blad bli gärna svarta och gyttriga och det
bristande valörstudium, som utgör Norlinds svaga
sida gör sig ofta på ett störande sätt märkbart.
Bäst är utan gensägelse »Storkboet», i något
laboreradt och skrapadt akvatintmaner, som med
sina dekorativt sammanhållna massor påminner
om den senaste fasen i hans oljemålning.
Torsten Schonberg skall aldrig lyckas öfvertyga
mig om att man har någon ideell fördel af att
medelst koppar mångfaldiga en dålig karrikatyr,
äfven om den ger sig ut för att vara »Porträtt
af Zorn», och Eigil Schwab är enligt mitt
blygsamma förmenande roligare, när han inte gör
roliga gubbar. Men med dessa reservationer är
det mig ett nöje att konstatera de utmärkta saker,
som dessa båda begåfvade konstnärer utställa.
Om den senares här återgifna »Porträtt» af en
ung akademistipendiat är fult och
förtroendeingif-vande, så är det däremot knappast dessa epitet som
närmast falla oss på tungan inför den förres
ypperliga »Porträtt af Sigurd v. Kock».
Konstnären har betonat profilens aktningsbjudånde
energi på ett sätt, som med en lätt
kostymförändring skulle förvandla bilden till ett konterfej
X £ ,. *-"0
ERXST NORI.IND. STORKBOET.
I.1NJE- OCH AKVATINTETSNINi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
