Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framställde hypotesen om Binck som
upphofs-man till Gustaf Vasa-porträttet. Då det nu
efter allt oväsen är tämligen lugnt, får man väl
antaga, att herrarna Upmark, Nils Sjöberg och
Rudolf Cederström, hvilka som bekant voro de
som först gjorde anmärkning på saken, ändrat
mening om det definitiva resultatet af den Zornska
genom tillmötesgående från professor Schiicks
sida möjliggjorda restaureringen. Ar det inte fallet,
tyckes den allmänna opinionen ej desto mindre
tagit till godo redan från många kompetenshåll
gjorda försäkringar.
Men fa’let har, som bekant, äfven haft en
annan och principiell innebörd, nämligen frågan
om sättet för ett i offentlig ägo varande
porträtts restaurering. Genom nyligen skedt
till-lägg till fornminnesstadgan har kyrkornas gamla
inventarier säkerställts för förskingring eller
förstörelse, men om i offentlig ägo befintliga
konstföremåls vård, som icke direkt stå under
Nationalmuseums öfverinseende, finnas inga som
helsi föreskrifter. Det går icke att blott och
bart hänvisa till »vederbörandes» upplysthet,
som kan antagas finnas för handen, men också
kan saknas. I föreliggande fall torde det visser-
CARI. I.ARSSON. PORTRÄTT AF DR AXEL L. ROMDAHL.
LINJEETSNING.
ligen få anses afgjordt, att ingen skada är skedd,
snarare tvärtom, men hvad under föregående
tidsskeden syndats i afseende på restaureringar, t.
ex. i universitetens eller rådhusens
konstsamlingar, är lätt att öfvertyga sig om, och hvad
i framtiden härutinnan kan komma att ske, veta
vi ingenting om. Näppeligen böra vi endast
förtröstansfullt lita till en alltmer upplyst
tids-andas fordringar. Någon slags »sekularisering»
till Nationalmuseum, såsom föreslagits, är här
ej alls nödvändig. Det kunde gå för sig med
mindre, t. ex. en kompletterande föreskrift i
fornminnesstadgan rörande i offentliga
myndigheters ägo befintliga föremål, hvilka, då de
genom sitt konst- eller kulturhistoriska värde
kommit att som omistliga anses, icke utan K.
M:ts bifall finge försäljas eller undergå
restaurering.
Gustaf Vasas porträtt af år 1542 har nu
åter hamnat i Uppsala i större konsistoriets sal,
post tot discrimina rerum med förhöjdt värde och
äfven för människor, som fråga föga efter gamla
porträtt, med det intressantas skimmer öfver
de äktsvenska dragen hos rikets grundläggare.
August Hahr.
Axel l. romdahl:
konstmonologer I GÖTEBORGS
MUSEUM. (P. A. NORSTEDT
& SÖNP:RS FÖRLAG 1911)
I en liten volym — utstyrd med den gedigna
saklighet och illustrationsrikedom, som man
alltid brukar finna hos böcker från den
norstedt-ska officinen — har doktor Axel Romdahl
samlat en knippa tankar och ord, hvilka tyckas
utgöra något af de bästa han fått erfara och
lära sig själf och andra under det dagliga
vårdande umgänget med det museum, som
planmässigare än något annat ger bilden af den
svenska konstens växt under det sista halfseklet.
Det är väl också därför som förfis reflexioner
kommit att anknyta sig till den nämnda epokens
alstring; om hans personliga smak därtill pekar
mot ett speciellt uppskattande af modärn konst,
vet jag inte, men han visar här några
egenskaper, sådana som ödmjuk och smidig
förståelse och rik bildning, hvilka låta en ana, att
hans monologer öfver Dtirer och Pieter Breughel
skulle bli lika gifvande som dem öfver
Sager-Nelson och Wilhelmson.
Det är en svår sak att skrifva om konst, då
man vill nå de många och ändå komma in till
kärnan. Man fastnar så gärna i anekdot och
historia, hela den atmosfär, hvilken omger ett
konstverk och som är en af de lockande vägarna
till målet, men som lika ofta blir ett stängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
