Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1777 därmed voro klädda, ser man ett utslag
af modets växlingar. De antydningar om de
olika slagen af väggbeklädnad jag nu lämnat
torde vara till fyllest för att i stora drag
karaktärisera de smakriktningar, som i detta
hänseende under 1700-talet gjorde sig gällande å
Drottningholm.
Gifvetvis kunde man genom en liknande
undersökning af de andra faktorer, som
bestämma ett rums utseende — generellt taget de
båda hufvudgrupperna möbler och konstföremål —
nå ett liknande resultat. Tiden tillåter emellertid
ej en dylik undersökning. Jag måste använda
ett annat förfaringssätt, som består däri, att
jag ur inventarierna utväljer vissa mera bekanta
rum och skildrar deras utseende under ett par
perioder af det århundrade, hvarom här är fråga.
Xär det gäller möbleringen i rum från äldre
tider, bör man komma ihåg tvänne
omständigheter, som bestämmande inverkade på rummets
utseende: den ena, som man också kan iakttaga
å taflor från 15-, 16- och 1700-talen, att man
i forna dagar ej hade den känsla af förskräckelse
för det tomma, som fallet är med många
människor i vår tid, och som i det stora hela torde
kunna betraktas som ett dekadanstecken i
smak-väg. Den andra, att man ej hade den
uppfattning af möbleringens nödvändiga
öfverens-stämmelse med rummets ändamål som vi ha —
naturligt nog förresten, då begreppet om det
socialt passande under senare tiden i mångt
och mycket förändrats. En simpel fållbänk,
afsedd för uppvaktning eller tjänare, var t. ex.
ej någon ovanlighet i ett praktrum.
Den första observationens riktighet kan man
också se bekräftad öfverallt i Drottningholms
slotts äldre inventarier. I änkedrottning Hedvig
Eleonoras audienskammare t. ex., som var klädd
med 4 skogstapeter, fanns blott en förgylld
länstol, två vanliga stolar och 4 taburetter,
klädda med grön sammet och guldgaloner.
Under länstolen låg ett grönt kläde. Jämte
gardiner, hårduksfönster och eldskifva (= skärm)
utgjorde detta rummets hela möblering. Samma
sparsamhet återfinnes också i andra rum. Jag
anhåller att få anföra ett par exempel, som
skola för oss öka möjligheterna till en
uppfattning af slottsrummens utseende under
1700-talet.
Ar 1719 var den norra drabantsalen — den
genom hvilken man nu vanligen inkommer i
nedre våningen — möblerad med 12
ryss-lädersstolar, en fållbänk med bordtäcke af grönt
kläde samt några taflor af Ehrenstrahl, af hvilka
f. ö. två ännu sitta på samma ställe. Ar 1744,
då samma rum blifvit klädt med det
gyllenläder, hvilket framställer scener ur Wiens
belägring, och som ännu är kvar, fanns där samma
stolar, samma bänk och samma bordtäcke, men
dessutom 6 porträtt af svenska generaler. Rum-
met hade därjämte fått långa gardiner af lärft,
uppsatta på stänger, samt blåa rullgardiner af
samma slags tyg. Ar 1777 har tillkommit en
kristallkrona, ett bord af furu med ett
bordtäcke af blå och hvit plysch och till de gamla
stolarna ett par länstolar, klädda med ryssläder.
Vända vi oss till paradrummen, skall samma
iakttagelse kunna göras.
I Rikssalen, nu efter de under kung Oskar I:s
tid uppsatta kungaporträtten kallad
Contempo-rainsalen, fanns år 1719 endast 48 höga stolar,
en trycktaffel (d. v. s. biljard) med kulor af
elfenben och kolfvar (den tidens namn på queuer)
af ebenholts och buxbom samt ett furubord.
Det var allt. Ar 1744 finnas där ännu de 48
stolarna, men tillökade med en bänk, liksom
stolarna klädd med grönt kläde. 1 salen hade
man f. ö. nu uppsatt en tafla framställande
Ulrica Eleonoras kröning samt därjämte 35
porträtt af riksråd, dock utan ramar. Ar 1777,
då drottning Ulricas kröningstafla ännu finns
kvar, har rummet fått fyra kristalljuskronor,
en längre och tre kortare förgyllda bänkar,
klädda med blå damast, samt 8 st. höga stolar,
klädda med sammet och guldgaloner. Som vi
skola se, funnos här nu också förvarade
änkedrottning Lovisa Ulrikas samlingar af skulptur
i brons och marmor.
Låt oss taga ännu ett par andra rum, t. ex.
de båda gallerierna, som å slottets sjösida
genomlöpa byggnaden. Jag börjar med det öfre, där
år 1744, som nu, funnos Lembkes taflor
framställande Carl XI:s fältslag. I det långa rummet
stodo blott 4 bänkar klädda med grönt kläde,
två med och två utan ryggstöd, och de båda
bronsbyster af Gustaf II Adolf och Carl X
Gustaf, som nu tillhöra Nationalmuseum. Ar
1777 har möbleringen ändrats så, att den
utgjordes af 4 höga stolar med röd damast och
silfvergaloner samt 12 gulmålade stolar klädda
med saffian. Ett litet skåp med glasdörrar,
innanför hvilka förvarades »högstsalig Konung
Carl XI:tes hatt», fulländade möbleringen. 1795
har i galleriet upphängts 2 kristallkronor samt
placerats 38 gulmålade stolar, klädda med grön
schagg. Skåpet med hatten fanns kvar, en staty
af marmor, framställande Maria Magdalena (nu i
Nationalmuseum) har tillkommit. Se vi på det
nedre galleriet (se planschen) befinnes detta år IJ44,
som ännu är fallet, försedt med de af Lembke
utförda taflorna, framställande »Carl X:des
glo-rieuse actioner» men var f. ö. klädt med
gyllenläder. Möbleringen består af en soffa med å
hårduk i silke och regarn sydd beklädnad, som
äfven återfanns å 12 höga stolar af samma
arbete som soffan. Härtill kommo två
spelbord, klädda som den nyssnämnda möbeln. Ar
/777 har rummet följande inredning: de båda
bronsbysterna af Gustaf Adolf och Carl X,
som 1744 stodo i öfre galleriet, äro nu hit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
