Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR BERGMAN. VINTER LANDSKAP. AKVARELL.
den Rembrandtska klärobskyren inspirerade
du-karne fanns ett själfporträtt, det från 1902, af
Nationalmuseum inköpta, som i sin mustiga färg,
koncentrerade belysningseffekt och breda faktur
nog bör anses som ett af de mest typiska profven
på Trulssons tidigare konstnärskap. Så som vi
lärt känna detta låg i detsamma en oförskräckt
experimentlust, som icke ville se några hinder.
Mindre djärft, men äfven det i den store
holländske färgmästarens tecken står det själfulla
porträttet af konstnären Ernst Norlind.
Mera konventionella, men äfven de med
betydande koloristiska förtjänster, verkade några
lundensiska universitetsporträtt från hans
senare år.
Briiggetaflorna äro rätt ojämna, och endast
mera sällan mäktar Trulsson få in något af den
underbara mystik, som fyller t. ex.
Sager-Nel-sons inspirerade Bruggestämningar. Naturligtvis
saknas icke bilder, som vilja ge något i den
vägen, men hvem skulle kunna gissa sig till att
den stora ljusa, glada taflan med svanorna under
den hvälfda bron öfver kanalen, en dekorativ
präktig målning i ljusa gråa, blåa toner, just
återgåfve ett Brugge-motiv.
I de skånska landskapsbilderna är konstnären
fullt hemma hos sig. En verkligen typisk ex-
ponent för dessa är den bredt och mustigt
målade taflan »Motiv från Värpinge». Den
verkar i sin sunda kraft så alltigenom Trulssonsk.
Den lilla skissen till denna bild är dock
känsligare uppfattad.
De under förflutna sommaren målade
italienska dukarna vittna slutligen om en ovedersäglig
utveckling och förfining, om ett fastare grepp
om den i färgernas underbara värld så
hemmastadda pensel, som nu alltför tidigt rycktes ur
målarens hand.
JOHAN TIRÉN.
Går man från Trulsson-utställningen till
Tirén-utställningen i Konstnärshuset, äfven denna en
minnesutställning, bli intrycken på det senare
hållet nog litet olika, och måttstocken för
bedömandet måste bli en annan. Här se vi prof
på en äldre konstnärs lifsverk, prof, som gärna
kunde varit litet talrikare beträffande mera
representativa verk. Det är ju endast några få
större taflor af mer genomarbetad karaktär vi
finna, taflor, som dock konstnären säkerligen
betraktade som för sin gärning betecknande.
Uppgiften att från östan och västan samla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
