Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihop ett antal dylika bilder har synbarligen icke
varit lätt.
Men de vi här nu finna, göra, när vi
jämföra dem med den modärna konst, som
tränges rundt omkring oss, ropande sitt gehör
för nya värden, nästan ett historiskt intryck.
Det är konst, som vi träffa i gallerisalar för en
äldre generations målarkonst och i gamla burgna
hem, där en försvunnen tids ideal och stämning
behärska salongernas inredning. Men, icke desto
mindre, äfven en nutidsmänniskakan beundra den
bärande kärlek till själfva uppgiften, den fina
observation, den tekniska soliditet, som prägla dessa
dukar. Vi nämna särskildt den brukspatron
Bfinsow tillhöriga taflan »De vilsegångna»,
daterad 1882, en uttrycksfull bild ur lapparnas af faror
och sorger öfverfyllda lif, för hvilket Johan Tirén
mer än någon annan svensk målare vardt en
kärleksfull tolk. Därom ger oss denna
utställning allt för väl besked med sina talrika
jämtländska och lappska motiv.
Då denna tidskrift äfven om Tiréns
konstnärskap vid hans frånfälle innehöll en runa, som
gaf en varm värdesättning af hvad han velat
och sträfvat, skola vi därpå här ej närmare
ingå. I detta hänseende talar ju utställningen
för sig själf.
Bland hans senare saker återfinna vi den stora
i doktor Frans Kempes ägo befintliga »Vargar»,
några väl studerade gråben ute på jakt i
månskenet. Det ligger onekligen en viss styrka i
taflans blå, visserligen något artificiellt verkande
ljus. Den röjer — att märka — en helt annan
: Hy* *
■ MKe-1
ANDERS TRUI.SSON. PORTRÄTT AL ERNST NORI.TNI).
OLJEMÅLNING.
färg och ljusuppfattning än t. ex. den betydligt
äldre bilden »Lappar på vall i i månsken».
Men det största intresset skänker man likväl
de många mer eller mindre skissartade studierna,
ej minst de från konstnärens yngre år stammande.
Här finna vi ofta en omedelbarhet och
friskhet, som ej förfela att göra en liffull,
illusione-rande verkan. Se t. ex. hans »Springande
renhjord». Där ligger förträfflig rörelse såväl hos
hela den gråbruna massan, som drar förbi vår
blick ät höger, som hos de detaljerade
förgrundsfigurerna. Likaså höra enligt anmälarens mening
äfven »I rengärdet» (n:o 17) med sin rostgula
mark och sin risgärdesgård, eller ett annat
rengärde (n:o 18) med gula fält och violetta
bak-grundsberg eller »I rengärdet efter regnskur»
(n:o 19) i en helt annan färgskala: grått,
svart-brunt violett, till de taflor, som förtjäna
uppmärksammas.
Att äfven bland dessa mindre taflor, vare
sig oljemålningar eller akvareller och laveringar,
finnas många, där det etnografiska intresset
starkt sticker fram, t. ex. den verkligen
talande och rörande »Lappskolan», skall nu icke
förnekas. Men det har ju också varit målarens
afsikt att genom sin konst väcka vårt intresse
och deltagande för det af kulturen bortträngda,
hotade lappfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
