Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
romanförfattarna, så måste man på de taflor,
som bli nödvändiga för att fylla så höga anspråk,
ställa fordringar, hvilka öfverskrida en ensam
människas krafter. Man måste alltså fordra, att
dylika verk utföras icke af en konstnär utan af
en grupp konstnärer, som samarbeta till den
gemensamma idéns framställande. En kan t. ex.
ha en glänsande färg men sakna idén, en annan
kan vara full af nya dramatiska eller andra ljusa
idéer men sakna förmåga att uttrycka dem i
en adekvat form. Här kan man med skäl
beklaga den brist på kår-anda, som utmärker
konstnärerna, hvilka kritisera och bekämpa hvarandra,
dock dess bättre utan att lyckas förinta
hvarandra. Du finner förmodligen det här banalt,
men hvem vet! Saken i och för sig,
möjligheten af en ny renässanstid, det är i alla fall
inte så banalt som tanke».
Man kan ju ställa sig skeptisk gentemot en
tankegång som denna, men ett moment i det
citerade uttalandet måste man i alla fall, såvida
man öfver hufvud har något sinne för den
nuvarande konstens karaktär, göras uppmärksam
utaf, och det är, att van Gogh i en tid så
individualistisk som vår häfdar den uppfattningen,
att öfver individerna reser sig idén.
Det är fråga, om icke i denna hans
uppfattning ligger dels fröet till en verkligen ny, stor
konst och dels ett tecken på, att tiden är i färd
att vända sig mot något nytt.
Och låt oss i korthet resonera om den frågan.
S 3-
Van Gogh har själf hänvisat på en skillnad
mellan den modärna konsten och de gamla
mästarnes, då han i ett annat bref säger:
»Jag vill fråga dig om en sak: kan du inom
den gamla holländska skolan minnas dig ha sett
en enda gräfvande eller sående man? Försökte
de på den tiden någonsin att göra »en arbetare»?
Har Velasquez försökt något sådant i sin
»vattenbärare»? Eller i sina folktyper? Nej.
Figurerna hos de gamla målarne »arbeta» inte».
»Ser du, att återge »bonden i sitt arbete», det,
ser du, det är, jag upprepar det, det är det
verkligt moderna, det är själfva hjärtat i modärn
konst, ty det är just livad hvarken grekerna,
renässansen eller de gamla holländarna gjort.»
Och slutligen säger han dessa tänkvärda ord:
»Sinnet för det verkliga väsendet, för idén
(»das Empfinden fur die Dinge an sich»), för
verklighetens natur är viktigare än sinnet för
måleri; det är fruktbarare och mer lifgifvande.
Och hvad jag med afseende på skillnaden mellan
den gamla och den modärna konsten ville säga,
det är: de nya konstnärerna äro kanske större
tänkare».
Van Goghs tre hufvud-tankar med afseende på
det moderna måleriets uppgift äro alltså dessa:
1:0) modarnt måleri skall framställa idéer.
2:0) dessa förskola framställas genomfigurer.
3:0) dessa figurer skola, i motsats till de gamla
mästarnas, icke framställas i hvila utan i arbete.
Det förefaller den, som skrifver dessa rader,
som vore redan ett helt positivt program
fram-lagdt i dessa tre punkter.
§ 4-
Ser man på den modärna svenska konsten,
upptäcker man strax, att den representeras af
landskap och porträtt, medan figur-taflor så godt
som saknas; och jag fäster mig då vid tiden
efter Konstnärsförbundets framträdande.
Ser man återigen på den konst, som föregick
Konstnärsförbundet, skall man väl finna
figur-taflor, men just, enligt van Gogh, stämplade af
den gamla uppfattningen.
Men däremot märker man i några få och mindre
betydande figursaker från sista tiden, hos en Carl
Larsson, Wilhelmsson o. a., just arbetande figurer.
Häraf ser det ju onekligen ut, som om mellan
Konstnärsförbundet och de äldre
1800-talsmå-larna skulle ligga något, hvilket betecknade en
gräns mellan fullkomligt väsensskilda epoker,
och, hvad mera är, mellan å andra sidan
Konstnärsförbundet och de nya målarna måste
likaledes ligga en väsensgräns, som de nya måste
klart uppfatta, för såvidt de skola kunna föra
den svenska konsten vidare.
§ 5-
Låt oss först granska skillnaden mellan de
äldre 1800-talsmålarna och Konstnärsförbundet.
Enhvar känner, att denna skillnad betecknas
af friluftsmåleriet. Men nu vet också enhvar,
att här i lifvet hänger allt samman i ett helt,
så att då man ser sig brydd vid försöket att
förklara utvecklingsgången inom det ena
området, man plägar kunna få hjälp genom att
tillämpa resultat vunna på andra.
För att förstå innebörden af
Konstnärsförbundets arbete bör man kanske därför söka att
få fatt i hvad som öfver hufvud taget skiljer
dess tid från den föregående och om möjligt
fastställa någon yttre händelse, som
symboliserar det skedda.
Och då skall man finna, att det mellan dessa
båda tidsepoker står en synnerligen
betydelsefull yttre händelse, på hvars båda sidor två
sins emellan fullkomligt olika världsåskådningar
dominera.
Denna händelse är nya statsskickets införande
1866.
Det kan tyckas, synnerligast för konstnärer,
som hade politik och konst föga med hvarandra
att skaffa, men de ha åtminstone det
gemensamt, att både i sina verk afbilda den tids
grundåskådning, som de tillhöra.
Se vi nu på hvad som historiskt skilde de
nya »opponenterna» från de äldre målarna så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
