Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
HUS OCH HEM. STUDIER AF DEN
/ SVENSKA VILLAN OCH
VILLASTADEN. Af A. Brunius.
Under medeltidens oroligaste sekel blef det
vanligt, särskildt naturligtvis i osäkra
genomgångs-länder, att befolkningen, efter att ha gjort sitt
skiftande dagsverke ute på landsbygden, mot
kväll-ningen drog sig inom stadsmurarna, hvars tinnar
och torn tillförsäkrade dem en i viss mån tryggad
nattro. At motsatta håll gå i vår tid vågrörelserna.
Idealet blir mer och mer: arbete i staden,
boplats utom staden. Det är nog icke uteslutande
på grund af en viss uppnådd expansionsgrad i
en stads utvecklingslif, som detta ideal så
småningom inställt sig — det skulle då i
världsstäderna inställt sig vida tidigare — utan hänger
naturligtvis också tillsammans med utvecklingen
af hela vår kultur, både den andliga och
materiella. Individualismen, som såväl i den
enskildes som i släktenas lif likt ett kraftöfverskott
tyckes följa de stigande skedena åt, har också
här sin andel: man får allt svårare att
underkasta sig kasärnblockens inrullering och
mångfaldiga hänsyn, hemmet, »vår egen värld, den
enda vi midt i världen bygga», vill man stärka
inåt som utåt genom att isolerande låta det
sluta sig om sig själft. Mitt hus, d. v. s. hem;
mitt hem, d. v. s. hus. Och ju mer intensivt,
ensidigt och nervförbrukande det arbete är, som
nu affordras den enskilde, desto intensivare hvila
i tystnad och natur fordrar denne — och skaffar
han sig, om han så kan — desto högre måste
han ställa sina kraf på en hvilomiljö, som
tillfredsställer hans mer utvecklade behof efter
hygien för både kropp och själ.
I nära samband härmed står sommarsejourens
förändrade form. Det besvärliga behaget att
»flytta till landet» — i den hyrda villan med
del i badhus och roddbåt och med mycken
annan poesi, salig i åminnelse! — är ej längre
till den grad populärt som på 80- och 90-talen.
Man vill hellre stanna året om trofast i sitt
hem. Eller man vandrar omkring i sitt eget
land eller reser ut i ett främmande — att resa
förståndigt, är ju mycket billigare än man i
allmänhet inbillar sig. Och längtar tillbaks till
sin egen hemvärld.
»Hus och hem» har Brunius kallat sina
studier öfver den svenska villan och villastaden.
Dessa studier äro gjorda och nedskrifna i en
utpräglad öfvergångstid, just i vår
villastadsutvecklings målbrott. Det var en förträfflig tanke
att med dem ge oss en sammanfattning, om
ock blott kortfattad, af situationen: en
återblick på utgångspunkterna, en öfverblick af de
nuvarande hufvudresultaten och några önske-
mål för framtiden. Det gäller att i god tid
tillvarata och leda i sunda banor det behof af
verkliga personliga hem, som allt starkare visar
sig också hos oss i Sverige.
Författaren framför i en rad ledigt skrifna
kapitel sina synpunkter på det svåra kapitlet:
bygga och bo; från husets förhållande till
landskapet och terrängen och de så viktiga
planfrågorna till interiören med dess praktiska och
konstnärliga inredning. Som var att vänta dels
på grund af spörsmålet själf och dess
europeiska historia, dels på grund af författarens egna
kultursympatier är bakgrunden engelsk; den
väsentliga facklitteraturen är ju (eller var ju
länge) engelsk eller tysk med mer eller mindre
engelska utgångsimpulser (Muthesius, Schultze
—Naumburg m. fl.). Icke desto mindre är
bokens kanske allra främsta förtjänst den,
att författaren kraftigt varnar för att utan
vidare kopiera eller uppta lösningar funna för
en miljö (social eller landskaps ), som ej är vår
egen. Hufvudprinciperna utifrån kunna vi
beakta -— för det allra mesta måste vi dock finna
egna lösningar, olika t. o. m. för olika delar
af vårt på klimat och landskap så växlande
land. Att här nära nog måste nyskapas är en
sorglig sanning — traditionslösheten är stor
hos oss i detta fall, fastän naturligtvis
anknytningspunkter ej alldeles saknas, om de också
måste sökas och framforskas i vår medeltid eller
renässans.
I kapitlet »Några modärna svenska villor»
visar oss författaren med ett tiotal exempel (ett
från Särö, de öfriga frän Stockholm och dess
omgifningar), hur villaproblemet lösts af olika
arkitekter under olika betingelser. Planer,
exteriörer och interiörer följas af en kort
beskrif-vande text. Oftast ha arkitekt och byggherre
samarbetat — såvida de ej sammanfallit. Boken
afslutas med två uppsatser om en så viktig
ingrediens som möbler: »Möbeln som konstverk»
och »Carl Larsson och en nationell möbelstil».
Vi börja, glädjande nog, att, mer än våra
fäder och farfäder, få sinne för två saker: för
rationell ändamålsenlighet (i stället för benhård
symmetri, och ordning eller prydnad på
logikens bekostnad) och för enhetlig miljö (i stället
för bric ä-brac ens öfverlastande och
bortplottrande effekt). Men ännu ha vi långa vägar
kvar till en s. k. stil. Brunius säger inga
egentligen nya saker. Men han säger goda och
kloka saker, och sådana kunna ju ej sägas för
ofta. Hans studier ha säkert redan hunnit göra
mycken nytta och bli populära, det förtjäna de
i hög grad. Och de rekommenderas särskildt
varmt till alla de, som gå att planera ett aldrig
så enkelt svenskt hem åt sig.
A. B—m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
