Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVKRSTÅTHÅM.AREN KRIHKRRK GUSTAF TAMM.
OIJF.MÅI.NING AT OSCAR liJÖR( K.
punkt; hvartill är att lägga ett nytt namn, dens
som skulpterat docenten Johnny Roosval.
Alldeles gifvet trodde jag, när jag första gången
såg den bilden uppe på utställningen, att den
var af Milles, men katalogen upplyser att den
är af fru Ellen Roosval. God fortsättning!
Innan vi lämna skulpturen måste jag särskildt
påpeka den samling medaljer och plaketter, som
utställningen innehåller. Denna nobla och så
att säga intima konstgren blir ofta förbisedd
såväl af publiken som kritiken, och detta med
orätt. 1 konstkretsar i in- och utlandet sätter
man stort värde på dessa alster och med allt
skäl, därför att man vet, att vår medaljkonst
aldrig stått så högt sedan Hedlingers dagar,
d. v. s. sedan vid pass etthundrafemtio år
tillbaka. För detta uppsving ha vi att tacka
Adolf och Erik Lindberg, far och son. Tag
dessa små arbeten i närmare betraktande och
ni skall erkänna att de äro ypperliga,
p Efter denna utflykt på skulpturens område
skola vi återvända till målningarna.
Jag nämnde nyss, att Iduns ledamotkrets
företrädesvis rekryteras ur vetenskapliga, litterära
och konstnärliga kretsar. Här återfinna vi
därför i de framställda porträtten just deras, som
varit med om att i dessa afseenden göra det
senast gångna halfva århundradets historia.
Talrikast företrädda äro konstnärerna själfva och af
byst af en af de äldsta hafva vi i Teodor
Lundbergs monumentalt hållna bild af Hans
Hilde-brand, som i medalj gravyren har fått en lika
förträfflig skildrare i Erik Lindbergs
karaktäristiska plakett, skänkt af konstnären till
konstakademin som receptionsstycke. Båda äro
utförda på sista tiden, och kan den gamle
riksantikvarien skatta sig lycklig att på detta sätt
i konsten öfvergå till eftervärlden. Så hafva
vi »själen i Idun», den oförbrännelige Harald
Wieselgren, framställd af Zorns mästarhand i den
för konstnären så typiska, bredt målade bild,
som under namnet »En skål i Idun» vunnit
rättvist erkännande såväl inom som utom landet
och som på Zorn-utställningen i Paris för några
år sedan allmänt af den franska konstkritiken
erkändes såsom ett mästerverk. För öfrigt är
porträttskulpturen talrikt företrädd här med
arbeten af våra bästa konstnärsnamn på
området. Hasselberg står väl i stort sedt som
den främste, ehuru han gjort ännu bättre
porträttbyster än de två, hvarmed han här är
representerad, nämligen prins Eugens och Louis
de Geers. Börjeson har att uppvisa sin
präktiga Nordenfalk samt Scholander, Curman och
och Sven Lovén m. fl. Milles visar oss
Kron-berg, Stridsberg och Mittag-Leffler. Vidare få
vi skåda P’allstedts något maniererade bilder af
Gustaf Cederström och Georges von Rosen; så
har David Edström några af sina på sista åren
tillkomna, uppmärksammade byster, bland hvilka
i mitt tycke Karl Otto Bonniers tar priset
såväl ur monumentalitetens som likhetens syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
