Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det helt naturliga skälet, att det ligger så nära
till hands för dem att porträttera hvarandra.
Den mest gifvande källan har för
utställnings-kommittén i detta afseende varit
Konstakademiens samlingar, som innehålla den största
samling svenska konstnärsporträtt som finnes i
målning. Härifrån förskrifva sig sådana härliga
saker som Georges von Rosens porträtt af
professor G. V. Palm, bekant från ett flertal
utställningar i gamla och nya världen, dit det
skickats för att ge ett det bästa prof på
modern svensk porträttkonst. Lifs lefvande står
den gamle vänlige professorn här framför oss,
och hvarje gång jag återser det — och det
gör jag mycket ofta — så tycker jag mig höra
honom berätta någon af de små historier från
konstnärslifvet nere i Rom, dit hans tankar så
gärna flyktade på ålderns dagar. Detta
porträtt af gamle Palm har en märkvärdig förmåga
att sätta fantasien i rörelse och låta de glada
stunder lefva upp igen, då vi, då unga, nu
gamla, samlades kring honom och lyssnade till
hans förtjusande små berättelser från studieåren
i den eviga staden. Det är icke det enda af
grefve von Rosens porträtt, som har denna
underbara förmåga att låta de döda så att säga
i konsten återuppstå från de döda. Jag skulle
kunna räkna upp flera sådana bilder af hans
hand på utställningen, äfven om icke alla verka
i så eminent grad som detta. Närmast kommer
han nog i porträtten af Fredrik Sander och
Carl Gustaf Malmström, det sista fullbordadt för
några år sedan, hvilket visar att konstnären
ännu är vid full skaparekraft. Så ha vi Richard
Berghs många porträtt, äfven de i högsta grad
gifvande ur karaktäristikens och själsmålningens
synpunkt. Huru skarpt, för att icke säga rent
af skärande framträda ej dissonanserna i hans
Strindbergshufvud, i hvars
typiska drag konstnären
dock lyckats få in något,
om också icke så mycket,
af den botgörande syndaren.
Hittills har konsten dock
icke mäktat gifva en fullt
tillfredsställande bild af
August Strindberg, ehuru
mången försökt sig på
uppgiften. Närmast har Richard
Bergh kommit; och jag tror
för min del att han sitter
inne med förutsättningar
som göra det mycket
möjligt, att han i sin djupt lagda
porträttkonst kan komma
denna sin vän ännu närmare
in på lifvet. Minnet och
intuitionen skola kanske
blifva säkrare vägledare än
Strindberg själf var det, då
han satt för konstnären.
Georges von Rosen lät oss
blicka in i Pontus Wikners
innersta hjärterötter, oaktadt
han aldrig sett honom i
lefvande lifvet. Hvarför
skulle icke Richard Bergh,
när några år fått gå, ha i
sitt inre skapat en samlad
bild af den mest
söndersplittrade bland jordiska
varelser, hvars lif och verk
ligga hans hjärta så nära.
För min del längtar jag
efter och väntar på den
bilden.
På säkrare mark har
konstnären känt sig, när han
målade Karl Warburg. Trygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
