Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHNNY ROOSVAL: SVENSKT
KONSTGALLERI. 500 BILDER UR DEN SVENSKA
MÅLARKONSTENS OCH SKULPTURENS
HISTORIA FRÅN EHRENSTRAHL TILL
NUVARANDE TID, MED BIOGRAFISKA
NOTISER. E. LUNDQUISTS BOKFÖRLAG.
8 HÄFTEN a 2,50 KR.
VÅRT bestånd af svenskfödd eller i Sverige skapad
konst har hittills endast i små utsnitt varit föremål för
reproduktion. Vi ha bara fått se det skymta fram likt
mosaikskärfvor, lösryckta ur ett fortlöpande helt, men
ändå ofta bärande en viss sluten skönhet för sig. Vi
ha mött det såsom illustrationer i konsthistorisk litteratur,
monografier, »små konstböcker», kataloger o. s. v., i
kulturhistoriska arbeten (slotts- och
herrgårdsbeskrif-ningar, person- eller dräkthistoriska verk o. s. v.), i
historiska läroböcker etc., etc. Men alltjämt bara i
utsnitt — och det är att hoppas, att allt dylikt ej heller i
framtiden skall tryta.
Ändtligen tyckas vi emellertid få materialet ifråga
af-bildadt så att säga för sin egen skull, i sitt eget
sammanhang, d. v. s. konsthistoriskt. Till sin första början
kan en sådan bildrevy öfver svensk konst naturligtvis
ej mer än antyda de stora och viktigaste
sammanhangen, inåt som utåt. De finare sammanhangstrådarna,
influenslinierna, kunna först senare bli uppenbarade,
fullständigande eller korrigerande.
Det är som bekant doc. J. Roosval, som nu sätter i
scen den lyckliga tanken att i ett »Svenskt konstgalleri»
ge oss — till att börja med — ett urval på 500 bilder
ur den svenska målarkonstens och skulpturens historia
från Ehrenstrahl till nuvarande tid, med kort text och
biografiska notiser. I skrifvande stund föreligga 5 häften
med c:a 300 afbildade verk af ungefär 160 konstnärer,
hvaraf 6 kvinnliga), hvari utgifvaren genom kloka och
fina urval tecknat konstutvecklingens konturer från
Ehrenstrahl fram emot 1880-talet.
Hvilken stor konstnär Sverige förlorade, då det i Erik
Dahlberg vann en första rangens fortifikationsofficer,
blir ju alltid svårt att fastslå, är förresten en ofruktbar
spekulation — det är och förblir hamburgaren
Ehrenstrahl, som med allt skäl, jämte N. Tessin d. y., ställes
såsom portalfigur till den nyare tidens svenska konst.
Det är emellertid en fullt berättigad uppmärksamhet
mot Dahlberg, att han med vår svenske Lebrun fått
dela äran af första platsen i galleriet. — Viktiga sidor
af Ehrenstrahls målarbegåfning ha tyvärr ej
representerats: hans märkvärdigt goda, man kan säga holländska
uppfattning, trots allt, af borgare och bönder
(»Stovak-tare», »Brunskarlar» o. d.; negern s. 3 är en höfvisk
rodocka och hans skarpa blick för djur i terräng
Drottning-, Strömsholm . Prof på denna blick har utgifvaren
kanske i beredskap att sätta bredvid Liljefors, det första
bredvid det senaste af svensk framställning af djur i
terräng. Hvad putto’n på själfporträttet beträffar, säger
Ehrenstrahl, väl beläst i tidens Emblemata och
Icono-logier*, i en tysk utläggning 1694) öfver några egna
taflor: »Durch das Kind mit ciner Masque die an einer
guldenen Ketten hanget, wird angedeutet die Liebe zur
Mahlerey, durch die Masque und Kette die Mahlerey
selbsten; dann wie man durch eine Masque allerley
Gestalten præsentiren kan also kan man auch durch die
Mahlerey alles vorstellen; imgleichen wie die
Gleich-förmigkeit der Glieder an einer Ketten, eine gute Kette
machet, also machen auch die unterschiedliche Parthayen
* »Ehrenstrahl och allegorien blef 1883 t. o. m. föremål för en
Uppsala-afhandling af O. W. Lagerholm.
in einem Gemählde, wann sie wohl mit einander
accor-diren, eine gute Schilderev». i oo år senare skref
Ehren-svärd att konstnärer böra välja ämnen, som alla känna
— första nöjet är förloradt, om en tafla skall uttydas 1
— Den tidigare och bättre D. v. Krafft har kanske fått
lida på bekostnad af den senare (sämre ; af öfriga
Ehr.-elever kunde möjligen den realistiske Thomas
representerats.
Men det vore meningslöst att här dröja vid eller ,ens
räkna upp, hvad de 5 häftena allt innehålla från denna
tid af mer än 200 år af svensk konst, från det tröga
rotslåendet i skuggan af slottsbygget genom växlande
skiften till alltmer själfständiga lifsyttringar. Afven om
man här och hvar skulle önska byta ett verk, ja en
mästare, mot ett annat, en annan — inför hvilket
personligt urval önskar man ej liknande! — måste man
dock snart märka, hvilken omsynthet och
materialbehärskning, som ligger bakom utgifvarens ibland nog så
kvalfulla val.
Förträffligt är, att också »småkonsterna» kommit till
sin rätt i samma mån de själfständigt spelat med i den
stora konstorkestern: elfenbenssnideriet, emalj-,
miniatyr-och medaljkonsterna äro alla godt företrädda.
Närsättandet af två motivbesläktade verk från skilda
tider (Hilleström—C. Larsson tyvärr blott i texten!) är
ett kraftigt väckelsemedel i konstpedagogikens tjänst.
Zorn har satts dels mot 1600-tals-, dels mot
1700-tals-ldassicitet (mot Ehrenstrahl och Wertmuller ; i senare
fallet hade ett stycke Zornskt Dala-naket satt mot äkta
rococosinnlighet säkert blifvit än verkningsfullare Zorns
Faun och nymf kunde vara af intresse att sätta bredvid
en Bouchardons-enlevering .
Utställarna i det Roosvalska galleriet äro många,
olikartade och spridda. Mest lämnar, som sig bör,
Nationalmuseum minst 1/a). Så Myntkabinettet, Uppsala
Universitet och Konstakademien. Flera kungliga slott
och en hel rad institutioner äro representerade; likaså
ett dussin kyrkor och ett 30-tal herrgårdar. Våra
kyrkliga sommarutställningar ha redan visat sin betydelse
också här: ej mindre än 8 i Strängnäs utställda taflor
ha hedrats med plats i galleriet, förutom en i
Hernö-sandskatalogen omnämnd altaruppsats. 6 taflor stå
herrelösa, kanske med okända öden. Katalognummer
där sådana finnas och måttuppgifter tsärskildt där
dimensionsskillnaden mellan nära hvarandra afbildade
verk är afsevärd hade ytterligare steg»rat galleriets värde.
Svårigheterna med »hängningen», placerandet, äro
konstnärligt lösta.
Texten fyller utmärkt sin orienterande uppgift. En
stor och belärande saklighet har gjutits i författarens
mycket personliga barock-stil. Särskildt värdefulla äro
hans resonnemanger om den skiftande färgskalan,
»epokernas spektrum». Färgen — och den vridbara
cava-letton — är ju det ända, som fattas i Konstgalleriet!
Författarens syntetiska, katolska metod att adla enstaka
isolerade detaljer till symboler skulle vara farlig, om han
ej kände sitt material så väl och oftast verkligen träffade
prick, d. v. s. något väsentligt.
I sitt sammanhang tala bilderna till oss om en konst,
som länge hörde främmande tungomål omkring sig,
som fick slå sig fram genom en hård och sträfsam
ungdom och först så småningom blef klar öfver sig själf.
Sverige var och blir aldrig Grekland, i hvars strålande
eter — för att citera Taine — de nio Muserna fostrade
den guldlockiga Harmonia.
Men vi älska vår konst ändå.
Arvid Bæckstroin.
Gleerupska univ.-bokhandeln, Lund. Små konstböcker
n:o 13: Christian Eriksson, och n:o 14: Ernst Josephson.
Hvardera häftet pris 1 kr.) ägnar denna gång en sida
åt biografiska notiser om sin mästare, något som
naturligtvis ökar de små böckernas värde och betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
