Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DANSKA TAFLOR I
NATIONALMUSEUM.
Den som skrifver dessa rader resonnerade
en gång med en af våra berömdaste och
älskvärdaste målare om en ung konstnär, som hade
verklig begåfning men på samma gång en så
utomordentligt nervös och ömtålig läggning, att
det var ett rent spektakel och resulterade i
ständiga brytningar med både kamrater och
lärare. Jag vill minnas, att jag, som också rönt
obehag af min bekantskap med den unge
mannen, hvilken själf naturligtvis inbillade sig vara
ett sekulargeni, sade något om att det var bra
besvärligt med sådana människor. Min
inter-lokutör, som trots bästa välmening också råkat
något i delo med samme hoppgifvande yngling
och nyss förklarat sig »springa sin väg, bara han
såg honom på långt håll», utbrast emellertid, när
han hörde mig yttra mig på nyssnämnda sätt,
i några ord, som jag aldrig glömmer: »Ack,
kära du, det skall finnas alla sorters människor/»
Hur ofta har jag icke sedermera, när jag
mött både människor och konstverk på min
väg, kommit att tänka på dessa min vän, den
store konstnärens vidhjärtade ord, i botten så
djupt humana, så fria från all slags fariseism.
Den ena människan tjusar sin omgifning genom
sin eldiga, liffulla, omedelbart naturliga och
muntra natur, som strålar ut ett öfverskott af
sol och glädje och liksom höjer lifsandarne hos
hvar och en, som kommer inom dess trollkrets.
Men den bleke, tyste lyssnaren och lågmälde
samtalaren, han som blottar sitt inre först i en
förtrolig krets, »där två eller tre äro församlade»,
kan också äga sin charm, sin finess och
distinktion och vinna hjärtan.
På samma sätt är det med konstverk. Så
många artisttemperament, så många arter af konst.
Den praktfulla rosen och den blyga violen äga
hvardera sin stora och originella skönhet.
De båda danska målningar, som tack vare
föreningen Nationalmusei Vänner i år
öfver-lämnats som gåfva till Nationalmuseum och som
utförts af tvenne nu lefvande mästare, hvilka
höra till sin tids bäste och genom dessa verk
blifvit för första gången och på ett värdigt sätt
företrädda i vårt statsgalleri, ärQ verkligen så
olika hvarandra, som gärna tänkas kan. Joachim
Skovgaards »Ocli ormen sade till kvinnan» har
mera af rosens rika och yppiga skönhet,
Wilhelm Hammershöjs rumsinteriör »I dagligstuen»
mera af violens enkla. Hvad som trots all i
ögonen fallande olikhet förenar dessa båda
konstverk till en viss grad är stillheten, den djupa
lyriska stämningen, som genomgår dem båda.
Men denna stillhet är åter af mycket olika slag,
i den ena, Skovgaards tafla, laddad med
dramatisk spänning, i Hammershöjs tafla däremot
är stillheten sitt eget ändamål, är ett
försjunkande i obestämda, veka, men behagliga
drømmerier, som tyckas kunna fortsättas i oändlighet.
Joachim Skovgaard, som inom kort ingår i sitt
5 7 :cle år, är likasom den 2 år yngre brodern
Niels en synnerligen mångsidig konstnär,
verksam på både landskaps- och figurmålningens
område icke mindre än på konsthandtverkets
och det dekorativa målandets och tecknandets.
Båda bröderna voro lärjungar af
landskapsmålaren P. C. Skovgaard, hvars stora danska
landskap höra till det bästa inom den föregående
generationens och midt i sin kärleksfulla och
trogna detaljering visa ett fint och utprägladt
sinne för det storslagna och linjeståtliga. Båda
bröderna, hvilka någon gång, t. ex. i det lilla
friska och vackra sommarlandskapet från Halland,
som finns i Nationalmuseum sedan 1893, arbetat
tillsammans, hafva utbildat sig genom talrika
resor till Södern, särskildt Grekland, där Niels
t. o. m. bodde i lång tid på ön Naxos.
Joachim gaf sig härom året ut på en
rekrea-tionstripp till Java och har själf i teckningar
och ord beskrifvit denna resa i tidskriften
Tilskueren. Sin största berömmelse har likväl
Joachim Skovgaard vunnit genom sitt prydande
af domkyrkans i Viborg hela inre med religiösa
figurframställningar utförda på det gamla
italienska sättet al fresco på muren och vittnande
på samma gång om en kraftig, folklig
religiositet i Grundtvigs anda och en storartad konst-
WILHELM HAMMERSHÖJ. »I DAGLIGSTUEN.»
OLJEMÅLNING NATIONALMUSEUM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
