Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I«;. 2 III l’\r 1)1/1 Al-’ KKICIEIXKT I ÖJA.
bjudna frukten medan frestaren i gestalt af
en orm med människohufvud hviskar sina
onda råd från trädets topp, men plötsligt
för-skrämdt uppsprittande vid ljudet af den
annalkande domaren, som om kvällen lustvandrade
i trädgården»; till höger de brottsligas straff:
ångestfullt döljande sin nakenhet med
fikonträdets blad, smyga de ur Edens präktiga port,
medan ängeln Jophiel med bart huggande svärd
drifver på dem. För Adams trots gaf först
Kristi lydnad intill döden försoningen - det
är programmet, som ligger bakom
sammanställningen af dessa scener, byggdt öfver en tanke
innerligt lefvande för medeltidens fromhet och
som den skolastiska teologien vridit och vändt
och dragit ut de hårfinaste konsekvenser ur
århundrade efter århundrade.
Till krucifixet har efter vanligheten hört en
grupp af den sörjande modern Maria (mater
dolorosa) och älsklingslärjungen Johannes, som
ju enligt bibelns berättelse stodo närmast intill
Kristi kors. Af denna grupp är Johannes-statyn
förlorad, men mater dolorosa har efter vidriga
öden sedan flera är tillbaka hamnat i Gotlands
fornsal i Visby (fig. 3—4). En bild af
förstenad, men ännu i dess ytterlighet behärskad
sorg står hon kapprak framför oss insvept i
sin långa mantel, hvars veck samlas i ett enda
enhetligt system af de lyfta, sammanhållande
underarmarna och i långa, raka ryggar flyta ned
till marken, där de brytas i enkla, trubbiga
vinklar. 1 Iufvudet, täckt af ett mjukt dok,
böjes lätt åt sidan pa sin slanka hals, de fina
händerna pressas i förtviflan mot hvarandra.
Munnen jämrar ej, men de sänkta ögonen och
de smärtsamt uppdragna ögonbrynen förråda
hvad hon känner.’5
Jag tvekar ej att beteckna dessa båda
mästerverk som ett par af vår medeltidskonsts
skönaste monument, i artistisk fullkomning
jämnbördiga med det bästa, som äfven i utlandet
skapades vid denna tid, och af det som finnes
inom vårt lands gränser, är det måhända först
ett verk som Sankt Göran i Stockholm — alla
jämförelser för öfrigt naturligtvis uteslutna —
som kan ställas vid deras sida i konstnärlig
genialitet och ändå ej uppnående deras själsliga
djup och innerlighet. Hvar finnes där
motstycket till dessa ansiktens aristokratiska nobless,
dessa gestalters härliga smidighet, denna
ytbehandlings öfverlägset skarptskurna relief?’5* Nog
för att man hittar det att anmärka på:
Kristus-kroppens anatomi tillfredsställer väl ingen
medicinsk fackman och icke heller en modern
skulptörs öga, vant vid ett helt annat slags
genomarbetning, och detaljer, som hans öra, äro
5 Statyn har i senare tid öfvermålats med grönsvart bronsfärg, i ’ig
själf vacker nog, men döljandet eventuellt förekommande spår af
ursprunglig polykromi. Äfven krucifixet är nyligen helt och hållet om
niäladt, ovisst med huru stort aktgifvande på den ursprungliga
färgställ-ningen. Guld, rödt och grönt göra sig i dess nuvarande skick mest
giillande.
** Jag afser närmast de stora figurerna. I de små scenerna inom
krucifixets stora ring har man tvifvelsutan delvis att göra med
lärjungehänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
