Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R EMllKANDT, DKN IIARMIIÄRTIG]’. SAMARITEN. (1648.)
rande af gammaldags högtidliga ämnen till
förmån för profana sujets, dels dess begär till
ämnen, hvilka möjliggöra framställandet af snabba
rörelser. Icke såsom om det
ögonblicksfoto-grafiartade skulle utgöra en mästares som Degas
egentliga värde. Detta står, som i allmänhet
målarekonstens värde, att söka i målningen.
d. v. s. i färgers klang mot hvarandra, i
ljusvärdens förhållande, i penseldragens streck, ström
mar eller fläckar, hur de dansa eller strida med
hvarandra. Emellertid har rörelseproblemet så
som sådant faktiskt sysselsatt impressionisterna
i högsta grad och den ur optisk synpunkt lyc
kade lösningen af problemet har gifvit anledning
till skönheter af rent måleriskt slag.
Momentaniteten var bl. a. nyttig till följande:
målaren förstod det opraktiska i att med
beskrif-vande noggrannhet modellera ut figurernas
rund-ning, då han såg hur rundningarnas starka skuggor
gaf kropparna något statyartadt, liksom
fixerande dem på deras platser. Ett flackt model
PARIS, I.OCVRE.
leradt föremål ger lättare illusion af att befinna
sig stadt i rörelse. Det kan glida likt en
färg-sky öfver duken. Den utmodellerade kroppen
tycks sitta fast i taflan, ögat supplerar en lika
modellerad baksida som framsida, hvarigenom
kroppen så att säga förankras i bakgrundens
färgdeg. På det sättet kan det realistiska
kraf-vet på optiskt riktig rörelseframställning ha
bidragit till att skapa den ytkaraktär i måleriet,
som på ett så slående sätt inledes af Manet
och som sedermera möjliggjort den färgens
emancipation, som är måleriutvecklingens mag
net-nål från 1860-talet till nu.
De följande raderna vilja erinra om en scen
ur 1600-talets konsthistoria, där en stor
konstnär löser rörelseproblemen med liknande
förenklade ytmetod som 18oo-talets fransoser och
där en annan — ännu större hjälte — till att
börja med misslyckas, till följd af sina afsikters
alltför stora antal, till följd af sin motvilja mot
förenkling o. s. v. för att slutligen lyckas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
