Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATT\ ARDSKÄRI.KN.
bara sömnad med Kristus på korset, Maria och
Johannes samt kors i växlande infattning. Den
andra, högtidsmässhaken, är hvit med
mönje-färgadt foder. Framsidan har inskriptionen:
Jag lefver, I skolen ock lefva, baksidan
upp-ståndelseängeln och kvinnorna vid grafven. Till
båda mässkåporna höra linneskjortor, den till
festhaken fint och rikt broderad. Ett amict,
humerale, fyrkantigt linnekläde att lägga öfver
axlarna under haken samt cingulum, skärp, i
gobelinväfnad med bandändarna slutande i ett
nätverk af olikfärgade kulor på guldtråd
fullborda den prästerliga dräkten, Altarduken är
af finaste linne med brodyr, vindrufvor och
hveteax som luifvudmotiv.
Att förstå den konstskicklighet, som är
nedlagd i textiliernas detaljer, fordrar den invigdes
öga och bedömande. Men äfven
icke-fackman-nen uppskattar det arbete ateljé Licium under
fröken Agnes Brantings och fru Mimmi
Bör-jesons ledning utfört. Han fröjdar sig åt
färgrikedomen och beundrar de händer, som kunnat
lägga tråd vid träd så, att man erinras om väl
vald, lagd, bränd och slipad emalj, erinringen
utfylld med intrycket af den svagt dallrande
schattering, som silke kan framtrolla.
En särskild berömmelse är den värd, som
tog upp 1300-talssnittet på mässhakar. Senare
tiders mässkläder tendera åt allt fantasifattigare
och otympligare former.
Främst, äfven om sist i raden, skulle jag vilja
sätta kyrkans portar. Icke blott att Carl Milles
utfört ett, som man kunde vänta, verkligt
konstnärligt arbete, utan programmet för portarnas
utsmyckning, upprättadt af professor Söderblom
ocli docenten Roosval, är sa innehållsrikt,
tanke-djupt och tankeväckande. Enligt programmets
anvisningar har Milles fulländat dess innehåll,
tillagt en mängd fantasifyllda uppslag och gifvit
det lefvande form i bronsreliefer.
Portarna illustrera lif i sorg och glädje.
Sorgens port har öfverst Adam och Eva, som
kommit under ormens förbannelse och nu för
värfva sitt bröd i sitt anletes svett. Därunder
synes Kain komma instörtande genom fördärf
vets och förbannelsens port, brödernas
brott-ningskamp och Abel som död. Gudshanden
hvilar tungt öfver brodermördaren. Den tredje
scenen bär dödens insegel. En man rider på
en häst, hästen stupar, blomman i mannens
hand brytes af, dödskallar växa upp ur
dödsriket. Dödgräfvare och likfölje höra ock hit.
Sista fältet visar en konung, som med de sina
bor i toppen af ett träd. Vid hans fötter
ligger maktens symbol, lejonet, i handen har
han riksäpplet. Sönerna äro glada och lustiga
och dansa. Men vid trädets fot sitter den
ondskefulla naturen och sagar i stammen. Snart
faller trädet, i fallet förande sorg och död
öfver den mäktige konungens glada rike.
Längst ned på sorgens port är kvinnan som
gaf di åt ormar. Från henne växer ogräs upp,
hvilket likt ett väldigt träd slingrar sig öfver
hela porten. Xågori glädje måste det dock finnas
äfven för en djupt sjunken och hart när
förtappad värld. Öfverst i toppen på ogräset
finns bebådelsens ängel och Maria, en ljuspunkt
i den myckna sorgen, som dock förmörkas, dä
man ser den hårdt plågade korsfäste intill. Att
denna sorgliga port skall bära djäfvulens märke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
