Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL GALLEN. MOR. TEMPERAMALNING. INKÖPT AF NATIONALMUSEUM.
XEL GALLÉN-KALLELA.
af Carl David Moselius.
GallÉNS konst springer fram ur ett
våldsamt temperament och spänner öfver
en orolig, språngartad utveckling och en rastlös,
mångfrestande produktion, från det lilla grafiska
bladet upp till monumentalmåleriet, från en
naturalism, som bygger på Bastien-Lepage med
bönder i brunt öfver en dekorativ linjekonst af
romantiskt-nationell karaktär till en starkt
subjektiv färgkonst, som förefaller vara påverkad
af Munch. I modern finsk konst står han som
sökaren och försökaren framför andra.
Hans i dagarna öppnade utställning i
konstföreningen gör ett ovanligt oroligt och splittradt
intryck. Det är ingen lätt uppgift att följa
utvecklingsgången men ännu svårare att söka
förklara den. Bristen på koncentration
framträder här lika starkt som bristen på kontinuitet.
Man har en pinsam förnimmelse af att
konstnären inte känner sig själf och inte förstår eller
inte vill förstå sin begränsning. Hur är det
annars möjligt att gå så rakt emot sina
naturliga förutsättningar, som han gör i de i färgen
våldsamt uppdrifna studierna från Afrikaresan
och porträtten från de senare åren. Gallén är
ju först och sist tecknare och minst af allt
kolorist. Färgen är full af dissonanser, men
hans form är stark och fast. Och han har en
rik och djup fantasi. Han är född att illustrera
i svart och hvitt, framför allt de gamla urfinska
dikterna, som han förstår som ingen annan.
Det har han visat i bilderna till Kalevala. Men
konstnären saknar i allt för hög grad sinne för
färgens musikaliska värden för att lyckas i sina
koloristiska experiment.
Det är karaktäristiskt hur lågmäld Gallén är
i sina tidigare saker. De äro i regel mörka
och färgfattiga, hållna framförallt i brunt och
grått och omsorgsfullt genomarbetade. Till det
mest njutbara hör i min tanke temperabilden
af modern och den fina och inträngande
ka-raktäristiken af Edvard Munch. En liten
interiör med mor och barn i lätta, ljusa färger
visar Galléns styrka som valörmålare och hans
tekniska behärskning. Som dekorativ konstnär
framträder han fördelaktigt i den stiliserade
ryttarbilden Kullervo. Ryttaren i det hvita
landskapet mot den blå himlen väcker osökt tanken
på Simone Martinis berömda fresk i Pal.
Pub-lico i Siena. Öfvergångsskedet från denna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
