Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL GALLEN. VÅREN. OLJEMÅLNING. SKISS TILL EN FRESK.
hans senare period representeras kanske bäst
af Maxim Gorkis porträtt. Här är
pensel-föringen bredare och friare, mer målerisk, och
färgerna ha gått upp något i ljuset. Men
konstnären har svårt att släppa det bruna, och det
smutsgula är knappast ett plus i koloriten. I
porträttet af doktor Lybeck, som helt och
hållet lefver på sin fasta teckning, börjar det redan
att brinna vid horisonten.
Jag har svårt att tro, att afrikaresan
ensam tändt färgbranden på Galléns senare
dukar, sannolikt ha vi väl äfven att räkna med
påverkan från Munch och expressionismen.
Men hans koloristiska modernism är i min
tanke fullkomligt falsk. Gallén saknar helt och
hållet sinne för musikalisk färgkomposition. Han
väger aldrig färgerna mot hvarandra, frågar aldrig
om den ena står godt mot den andra, utan
utnyttjar dem ogeneradt i de djärfvaste och
mest omöjliga sammanställningar.
C. J. FORSBERGS AKVARELLER.
UTSTÄLLNINGEN PÅ
KONSTNÄRS-HUSET. af August Hahr.
A K VARF. LLUTSTÄLLNINGEN på Konstnärshuset
hörde till julens konstnärliga attraktioner.
Visserligen inte i afseende på eventuella inköp, då
utställaren genom de mest orimligt höga pris
synbarligen velat omöjliggöra sådana. Kanske
har han, när detta läses, frångått denna
originella position. Det vore tillfredsställande, ty
många af hans delikata blad kunde glädja äfven
ganska kräsna konstvänner, som likväl ej gärna
vilja ge de tusentals frcs, som nu begäras per
styck för t. o. m. relativt små blad.
C. J. Forsberg var ursprungligen arkitekt,
vän och kamrat med Hjalmar Molin, som gått
en något liknande väg, ehuru han valde
etsningen som sitt uttrycksmedel. Forsberg har
ej heller som denne begränsat sig starkt till
stadsbilder, gamla arkitektur- och skulpturverk,
utan är lika mycket landskapist. Att han har
en i hög grad arkitektoniskt verksam fantasi,
att han hufvudsakligen känner som arkitekt
inför landskapet visa emellertid hans
landskapsbilder alltför tydligt. Linjerna och strukturen
bli det väsentliga, huru bjärt koloristiska många
bilder än te sig. Och nästan öfverallt i hans
produktion är det dekorativa och stiliserade,
som är målet. Han söker det förblifvande i
intrycket och har både i bergs- och hafsutsikter
nått stora verkningar af denna art. Det är rätt
naturligt, att en akvarellist af Forsbergs kynne
sökt sig till Schweiz’ alper och Norges fjäll, att
han leker med snöformationer och isblock och
fantiserar öfver den eviga isens majestät och
välde, som en gång för allt lefvande skall sätta
en obeveklig gräns. Det sistnämnda t. ex. i
den färgstarka kompositionen »Pax». Hans
intresse för vida fjällpanoramor visa eljes flere
vinterbilder från trakten af Lille-Hammer.
»Aftonglöds är en, »30° C» en annan, men mest
tilltala mig i denna serie hans dekorativt
verkningsfulla stiliserade skildringar från frusna
vattenfall, som t. ex. »Syfaldene» och »Den frusna
forsen». Där har han riktigt kunnat tumla om
med fantastiska snö- och isskildringar i hvitt,
violett, isgrönt etc. öfver och emellan de
mörkgula vattenströmmarna.
Men äfven Möens hvita och gulaktiga kalkberg
kunna locka honom till kompositioner i samma
anda och riktning. Man förstår väl den
arkitektglädje han känt inför den lilla öns nyckfullt
upptornade klippformationer, återgifna i »Store
och lille Taler», »Store Klint» och andra prof
på denna i verklig mening kubistiska geologkonst.
Äter en annan serie utgöra skildringarna från
Skagen, i storm och regn, i stiltje och solsken.
Här äro de långa strandlinjerna och sanddyner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
