Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egron Lundgren. En monografi öfver Egron
Lundgren håller för närvarande på att utarbetas
af fil. kand. Karl .Asplund och är afsedd att
utkomma under året. Då arbeten af denne
konstnär finnas spridda i mängd hos privatpersoner
och sålunda äro svåråtkomliga för forskaren,
anhåller redaktionen vördsamt att meddelanden
till lättnad för författaren godhetsfullt insändas
under författarens adress, Tyska brunn 21,
Stockholm.
T ITTERATUR.
SVENSK KONSTHISTORIA. UTCIFVEN AF
å J AXEL L. ROMDAHL OCH JOHNNY ROOSVAL.
AKTIEBOLAGET LJUS 191 3.
ROMDAHL-ROOSVALS öfver 600 sidor starka,
rikt illustrerade Svensk konsthistoria, som
förelåg färdig till julen 1913, fyller ett länge kändt
behof och en gapande lucka i vår konstlitteratur.
Med denna vackra volym framlägges nämligen
för första gången för svensk publik en på en
gång populär och vetenskapligt vederhäftig,
klar och koncentrerad öfversikt öfver den
svenska konsten från äldsta tider fram till våra
dagar. I likhet med Michels stora Histoire de
1’art är vår nya svenska konsthistoria ett
sam-melverk, där specialister på olika områden
sammanfattat resultaten af egna och andras
forskningar. Förutom utgifvarna räknar verket
följande medarbetare: Sigurd Curman, Axel Gauffin,
Georg Göthe, August Hahr, Georg Nordensvan,
Otto Rydbeck, Nils Sjöberg, Carl R. af Ugglas
och Gustaf Upmark.
Ett samarbete af detta slag visade sig
nödvändigt på ett så relativt obanadt område som
den svenska konsthistorien men erbjuder
onekligen stora vanskligheter framförallt i
dispositionen. Upprepningar, disproportioner mellan
de olika bidragen, ojämnheter i kvalité och
framställningssätt — väg och jämför t. ex.
Curmans och Sjöbergs uppsatser — en viss
löshet i kompositionen äro, är jag rädd,
oundvikliga följder af arbetets karaktär af
sammel-verk. Men å andra sidan röjer det just, tack vare
denna sin egenskap, i mångt och mycket ny
väg, det gäller framförallt om framställningen
af medeltidens konst. Innan jag går in på en
närmare granskning skulle jag vilja göra en
anmärkning. Hade det inte varit lämpligt, om
en arkeolog i ett inledande kapitel fått behandla
konsten i Sverige under förhistorisk tid. Det
vore i min tanke en naturligare och riktigare
utgångspunkt för en svensk konsthistoria än
den nu valda. Vi hade ju särskildt under
bronsåldern en hög konstkultur här hemma.
I stället öppnar docenten Roosval, som
entusiastiskt och framgångsrikt främjat studiet af
vår medeltidskonst, Svensk konsthistoria med
en skildring af vår medeltida stenhuggarekonst,
i hvilken han antyder relationer och olikheter
mellan den hedna och den kristna
stenskulpturen och påvisar de främmande influenserna
inom denna senare. I den följande uppsatsen:
medeltida landskyrkor söker samme författare
närmare utreda de olika hufvudtyperna. Äldst
är staf kyrkan, på 1100-talet möter oss redan
jämförelsevis rikt utbildade stenkyrkor, Roosval
delar upp dem i fem större grupper, under
1200-talet börjar teglet uttränga stenen. Man
fasthåller ännu länge den gamla planen, och
den nya stilen gotiken manifesterar sig
egentligen endast i kyrkornas betäckning. Här knyter
Romdahl an med en klar och öfverskådlig
skildring af domkyrkor och stadskyrkor. Hans
ingående behandling af Linköpings domkyrka
förtjänar särskildt att framhållas. Det följande
afsnittet Sigurd Curmans analys öfver klostrens
byggnadskonst, är säkert det tyngst vägande
partiet i boken. Författaren framlägger här i
en öfvertygande, utomordentligt fast och strängt
koncentrerad form resultatet af sina
djupgående forskningar på detta område. Och han
tappar aldrig ett ögonblick kontakten med
Europa. Men i viss mån bryter en
framställning som denna ramen. Härefter ger Roosval
en populär sammanfattning af sina studier i
Gottlands kyrkliga byggnadskonst.
Carl R. af Ugglas inför och orienterar oss i
den medeltida träskulpturen i en längre, klart
skrifven studie, till hvilken Roosval fogar en
kortare öfversikt öfver mysterieskåpen.
Medeltidens målningskonst behandlas af Otto
Rydbeck. Med denna uppsats är den medeltida
konsten slutbehandlad.
I arkitekturen under Gustaf Vasa och hans
söner ger oss Hahr en god introduktion till
den nya tiden. Kyrkobyggandet afstannar, och
i stället koncentreras de konstnärliga krafterna
framför allt på uppförandet och inredandet af
de kungliga slotten. En särskild uppsats ägnar
samme författare renässansen i Skåne. Gustaf
Upmark för Hahrs studie öfver Vasatidens
arkitektur vidare i en orienterande öfversikt öfver
byggnadskonsten under den yngre Vasatiden i
nära anslutning till sin fader, hvars mästerliga
arbete Svensk byggnadskonst 1530—1760 är det
förnämsta vi äga på detta område. Ovanligt
knapphändig och mager är Nils Sjöbergs
skildring af Vasatidens måleri. Ett jämförelsevis
litet bearbetadt och otacksamt område är
1600-talets skulptur, som fått en förtjänstfull och
ingående behandling af Carl R. af Ugglas. Här
anknyter Roosval i sin framställning af Burchardt
Precht och skulpturen i kyrkans tjänst från
slutet af 1600-talet. Det förefaller mig, som om
författaren varit böjd att öfverskatta Prechts
inflytande och betydelse. Det förhållande han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
