Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rembrandt har på ett förunderligt sätt fått
fram enheten mellan dessa människor — hur
de ty sig till hvarandra, och hur denna lilla familj
bildar sin värld för sig. Häri har också blandat
sig konstnärens egen lifskänsla, hans hårda
erfarenheter om den dyrköpta lyckan.
Han, hvars egen lycka sköflats, ser ändå lifvet
lysa hoppfullt öfver de andra. Det är denna
heroiska optimism — trots allt — som höjt
konstverket till en sådan gripande
allmänmänsklig stämning.
Af den stora konstnärsgrupp, hvilken samlar
sig likt drabanter kring Rembrandts personlighet,
får man på få håll en sådan fyllig föreställning,
som här i Braunschweig — vare sig dessa
talanger stått i direkt elevskap till honom såsom
v. d. Eeckehout och Ferdinand Bol eller blott
kommit att få impulser och påverkas af mästaren
i andra hand.
Jan ver Meer de Delft står ju i detta indirekta
förhållande genom sin lärare Karel Fabritius,
Rembrandtsepigonen.
Ver Meers lifsarbete, hvilket ansluter sig
mycket själfständigt till Rembrandts studium af
dagsljusets verkan på figurer, föremål och
atmosfären i rum — detta lifsarbete betecknar ett
af de vackraste profven på konstnärlig
begränsning, som historien har att uppvisa.
En fransk konsthistoriker har en gång -— med
mycken gallisk hänförelse och elegans — sökt
framhäfva ver Meer som en konstnär af långt
renare blod än Rembrandt. Hur orättvist och
ytligt det också vore att fasthålla en sådan
värdesättning — ju mera man studerar detta fåtal
målningar, som finnes spridt af Delftermästaren
i vissa af Europas förnämsta samlingar — ju
mera klarnar det i ens medvetande, hur rikt
utfacetteradt hans verk är, hur klara lösningar
han redan på sin tid gaf af måleriska problem,
hvilka först 18oo-talisterna togo upp till allmän
och allvarlig behandling.
Braunschweigs galleri äger en enda tafla af
honom, en af hans allra bästa, »Flickan med
vinglaset».
Den fotografiska reproduktionen meddelar en
synnerligen ofullständig föreställning af detta
konstverks höga valör. Den säger oss knappast
mer, än att det tycks vara ett representativt
arbete för dessa nederländska interiörmålare
— van Mieris, Terborch, ver Meer eller de
Hoogh: såsom den unga flickan är placerad i
det förnäma holländska rummet, såsom ljuset
faller in genom det öppna fönstret på de
illusoriskt återgifna stofferna, på henne och de två
kavaljererna, den ena mediterande bredvid
vinkannan framme vid bordet, där skalade citroner
ligga på ett metallfat, den andre, som kurtisant
räcker henne vinglaset. Sådana rum med ett
eller annat porträtt på de kala putsväggarna,
klart ljus genom blyfönstrens vackra spröjsverk
JAN VER MEER DE DEI-FT, FLICKAN MED VINGLASET.
och med svala stengolf i svarta och hvita rutor
ha ofta målats både af Pieter de Hoogh och
ver Meer.
Det underliga med denna tafla är hur
konstnären återgifvit ljuset — så som det simmar i
rummets atmosfär, kommer föremålen att lysa
och spegla, detta dämpade solsken, som
reflekteras från någon vägg tvärs öfver gatan.
Den tjocka klädesduken på bordet är blå —
en djup blåklintblå färg — som återkommer i
lätta nyanser hos rumsluftens grönblå helton
och ■— klart uttaladt — i skuggorna på
serviettens och dräkternas hvita linne och som
slutligen tillsammans med damdräktens skära
siden dominerar hela färgintrycket.
Ännu en gång Rembrandt! Genom hans
färgstil och hans innerliga — starkt rasbestämda
— uttryck för själsstämningar, hvilka först hos
nutidsmänniskan aktualiserats i hennes register
af mera medvetna stämningar, genom denna
an-tecipering har han i gängse föreställning kommit
den moderna själskulturen lika nära som kanske
en Turner eller en Delacroix. Och detta många
gånger till förfång för vår känsla af Rembrandts
samhörighet med hans egen tid — med
barockkulturens starka stämningskraf och utvecklade
naturalism.
Man behöfver kanske emellanåt ställas inför
verk af Tintoretto eller Ribera för att påminnas
om hur långt clairobscur-måleriet utvecklats både
i dekorationens och psykologiens tjänst, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
