Konst och konstnärer / Årg. 5 (1914) / 55 (1910-1914) With: Albin Roosval Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det ser ut att kunna vara åska i molnen och
trädjättens knotiga grenar sträcka i vresig styrka
ut sina fulla bladverk mot rymdens makter.
Afven midt uppe i en sommardags ljusa flegma
återkommer Ruysdael till tanken på kamp och
förgängelse som naturens egentligaste lifsformer.

Praktfullt och grellt träder barockmänniskans
sinnliga grymhet fram i Rubens’ »Judith med
Holofernes’ af huggna hufvud». I rödt
eldsken står den vilda judinnan — med ansiktet
märkt af festnattens orgier och mordets fasa
och visar sin gamla följeskvinna det blodiga
kungahufvudet, förvridet och storformadt som
en maskaron.

JORDAENS, HERDARNES TILLBEDJAN.

Bland den flamländska konsten, som f. ö. är
ganska vackert företrädd i Braunschweig, möter
oss en gammal bekant från värt eget
Nationalmuseum — J ordaens’ präktiga tafla »Herdarnas
tillbedjan» — en obetydligt förändrad replik.
Den gör ett lösare intryck — färgen har inte
samma kompakta lyskraft som vårt exemplar,
teckningen är också mera dunstig.

Ett alldeles särskildt intresse för oss svenskar
ha också några andra konstverk i museet.
Det rör sig inte så mycket om artistiska värden
utan om personhistoria, vår krigshistoria delvis
också.

Bland smårummens dussingods hänger en
mindre målning på trä (0,90 X 1,22 cm), hvilken
framställer Gustaf II Adolf i slaget vid Liitzen.
Den är signerad Jan Aslein 1634 — målad alltså
blott två år efter händelsen. Konstnären, född
i Dieppe 1610 och död i Amsterdam 1652,
hörde till en grupp bataljmålare af synnerligen
anspråkslös sort.

Taflans komposition bygger på ett mycket
ofta användt skema i tidens bataljmåleri: ett
skuggadt förgrundsplan med träd och buskar
som repoussoir, hufvudgruppen af stridande i
nästa plan — en kulle där konungen,
porträttmässigt återgifven, syns i sitt gula kyller och
omhvärfd af fiender, som sticka och skjuta mot
honom — bakom kullen ledes blicken i
sicksack in öfver ömsom belysta ömsom skuggade
plan af terräng och stridsfolk till bakgrundens
vilda sammandrabbning.

Galleriet hyser ännu en målning med samma
tilldragelse som ämne. Denna — namnad
1636 af Jan Martss de Jonge — står
konstnärligt öfver Asselyns tafla. Kompositionen, som
anpassar sig till ett mera på bredden lagdt
format, placerar hufvudscenen — det ögonblick
konungen skjutes — klart i mellanplanet och
på det sätt att all uppmärksamhet koncentreras
på hans person. Fonden med dess böljande
härmassor och den brinnande staden skymta
indränkta i den historiska dimman.

Martss de Jonge har inte bara återgifvit
kampens raseri och vapenslammer — han är
holländare och ser atmosfäriskt — det har också
kommit in en stor fläkt af den fatala
novemberdagens gråstämning.

En tredje bataljmålning säges föreställa »Eine
Schlacht Carls XII*. Att bestämma detta blir
dock mera vanskligt. Faktiskt flyger dock en
blågul fanduk uppe öfver stridsvimlet på bron

— Rubens’ välkända brygga från »Amazonslaget»

— men fältherren, som spränger fram på den
hvita fålen i fonden, kan knappast identifieras
som Carl XII.

Hvad säga våra krigshistorici för resten ?

Uppe i museets innehållsrika samling af
italiensk konstindustri hejdar mig en byst af
drottning Kristina från hennes romerska tid.
Mar-morn är af olikfärgade stycken och har
utnyttjats så att det hvita ansiktet med de skarpa
roftagelsdragen är omsvept af ett svart huckle,
som är knutet öfver bröstet, och på axlarna har
hon en hvit slät krage öfver den svarta dräkten.

Genom museidirektören Dr Meiers
tillmötesgående fick jag tillfälle att också se ett måladt
litet porträtt — ej utställdt — af henne,
signeradt Heimbach. Hon står i en mörk dräkt
med regalierna bredvid sig på ett bord. I
fonden syns en slottsfasad i ståtlig barockstil. Minns
jag rätt, äger galleriet i Cassel en replik af detta
hårdt och torrt målade lilla konterfej.

Sous-chefen visar ett Linné-porträtt högt
under taket i ämbetsrummet — en osignerad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>