Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu hade regnet så upplöst kärrets dy
omkring tufvorna, att dessa icke kändes
fastare, än om de flutit lösa på en vattenyta.
Hästarna voro utmattade och oroliga, så de
hvarje ögonblick snafvade vid språnget från
den ena tufvan till den andra. Det fordrades
vana, styrka och kallblodighet att kunna
styra och leda dem. Qvinnorna med sina
barn bundna på ryggen, voro likväl
outtröttliga. Den som minst orkade var Bollas
mor, så att flickan till slut måste emottaga
och leda hennes häst. Men gumman
förmådde icke heller gå, så att Bolla lyftade
henne på hästryggen, ehuru Anders sade att
det var ganska farligt.
Genom regnet visade sig till slut en
skogsudde, som utsköt i kärret. Man nalkades
den med yttersta försigtighet, emedan
just der utanför tufvorna voro lösast.
Gubben Ollikainen stod redan på de fasta
rötterna af liten martall, då Bolla uppgaf ett
rop. Hästen som hon ledde sjönk med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
