Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Det är han,” sade flickan. ”Låt oss
vänta honom. Han skall dela sitt förråd med
oss, och följa oss.”
En besynnerlig, mörk känsla flög upp
i Thorstens inre. ”Kunde vi icke hitta
ensamme?” utbrast han, och fattade hennes
hand. Hon slog ned ögnen för hans strålande
blick och teg, liksom hon öfverlagt
något för sig sjelf.
Slutligen sade hon, med en skygg
rodnad, som gjöt ett eget, underbart behag
öfver hennes drag. ”Nog hoppas jag att hitta;
men vi behöfve hans hjelp för att komma
öfver vid den stora forssen, i fall han
har tid att gå med. Eljest har han visst
ärende till Göran Rutman.”
”Vi vilje då icke uppehålla honom, i
fall han har brådtom,” återtog Thorsten, i
det han äfven kände sina kinder värmda af
en sällsam rodnad.
Snart hade emellertid Anders upphunnit
dem. Han yttrade sin glädje deröfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
