Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäste sina blickar på sin bleknande make;
och han, betagen af en sällsam aning, gick
ut i salongen. Hon följde honom sakta.
Nu inträdde en gammal, illa klädd
finngubbe, i hvars kala hufvud och förfallna
drag Thorsten genast igenkände Ollikainen.
”Det är den vackra dalkullan!” skreko
några röster utanföre. Då inträdde en qvinna,
i den enkla torftiga drägt, som tillhör
allmogen; men med ett skönt ansigte. Det
var Kolarflickan. Thorsten uppgaf ett skri,
och betäckte sitt ansigte med båda
händerna.
”Det är han!” utropade den främmande
qvinnan och trädde fram för att fatta
Thorstens hand. Men med en häftighet, som var
obegriplig, framstörtade Emma, kastade sig
emellan dem, sköt hennes hand tillbaka i
det hon omfamnade Thorsten och utropade:
”Nej, nej! Gå bort, kolarflicka! Han är min
— min —!” Hennes hufvud sjönk vid dessa
ord emot hans bröst, en förfärlig ryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
