Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad var det? Jaså, det var männen, som
surrade slädarna och spände till remmarna. Han
lyssnade, han, som aldrig skulle lyssna mera.
Pisksnärtarna veno och beto bland hundarna. Hör hur
de gnällde! Hur hatade de inte resan och slitet!
Nu bar det av! Släde efter släde skakade bort i
tystnaden. Borta voro de. De hade glidit ut ur hans
liv och han satt ensam och skulle ensam möta den
sista bittra timmen. Nej. Snön knarrade under en
mockasin; en man stod vid hans sida; en hand lades
vänligt på hans huvud. Hans son var god, som
gjorde detta. Han kom ihåg andra gamla män, vilkas
söner icke hade väntat, sedan stammen dragit bort.
Men hans son hade gjort det. Han försjönk i
minnenas värld, tills den unge mannens stämma kallade
honom tillbaka till verkligheten.
— Har du det bra? frågade han.
Och den gamle svarade:
— Jag har det bra.
— Det finns ved bredvid dig, fortsatte den yngre,
och elden brinner klart. Morgonen är mulen, och
kölden har givit med sig. Det kommer snart snö.
Det snöar redan.
— Ja, det snöar redan!
— Stammens folk har bråttom. Deras bördor
äro tunga och magarna platta av brist på föda. Vä-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
