Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen är lång och de färdas snabbt. Jag går nu. Är
det bra?
— Jag är som ett blad från den förgångna
sommaren, vilket svagt klänger sig fast vid stjälken.
Den första vindil får mig att falla. Min röst har
blivit som en gammal kvinnas. Mina ögon vägleda
mig inte längre, mina fötter kännas tunga, och jag
är trött. Det är bra.
Han böjde undergivet huvudet, tills det sista
ljudet av den knarrande snön hade dött bort, och han
visste då, att hans son icke kunde kallas tillbaka.
Så smög sig hans hand hastigt bort till bränslet. Det
var det enda som stod mellan honom och evigheten,
som öppnade sig för honom. Till sist kunde hans
liv mätas i några träpinnar. En efter en skulle
dessa grenar gå åt för att hålla elden vid liv och
precis på samma sätt skulle döden, steg för steg,
smyga sig över honom. När den sista pinnen hade
avgivit sitt förråd av värme, skulle kölden börja
samla sina krafter; först skulle hans fötter duka
under, därpå hans händer; och stelheten skulle sakta
sprida sig från lemmarna till kroppen. Hans huvud
skulle falla framåt mot knäna, och han skulle få
vila. Det var så enkelt. Alla människor måste ju dö.
Han beklagade sig inte. Det var livets lag och
den var rättfärdig. Han var född nära jorden, och
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
