Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skulle försvinna. Det brydde naturen sig icke
om. Den gav livet ett uppdrag, skrev en lag för
det. Att fortplanta sig var livets uppgift, dess lag
var döden. En ungmö var vacker att se på,
hög-barmad och stark, med svikt i gången och ljus i
ögonen. Men hennes uppgift låg ännu framför
henne. Ljuset i hennes ögon blev klarare, hennes
steg snabbare, hon var än utmanande gentemot de
unga männen, än rädd för dem, och hon smittade
dem med sin oro. Och hon blev allt vackrare och
vackrare att se på, tills en eller annan jägare, som
icke längre kunde styra sig, tog henne till sitt tält
för att laga mat och arbeta för honom och bli mor
till hans barn. Och när hennes barn kommo, miste
hon sitt vackra utseende. Hennes rörelser blevo
långsamma och lättjefulla, hennes ögon slöa och matta,
och endast de små barnen funno glädje i att luta
sig mot den gamla squawens rynkiga kind vid
lägerbålet. Hon hade fullgjort sin uppgift. Inom kort,
vid första hungersnöd eller första långa marsch,
skulle hon bli kvarlämnad, som han blivit, vid en
liten hög ved i snön. Det var lagen.
Han lade försiktigt en gren på bålet och fortsatte
sina betraktelser. Det var detsamma överallt och
hos allt levande. Myggorna försvunno med den
första frosten. Den lilla trädekorren kröp undan
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
