Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att dö. När kaninen blev gammal, blev den
långsam och tung och kunde inte längre fly undan
sina fiender. Till och med den stora kronhjorten
blev klumpig och blind och grälsjuk och kunde till
sist fällas av en handfull bjäbbande valpar. Han
kom ihåg, hur han själv hade övergett sin egen far
vid ett av Klondykes övre lopp en vinter, vintern
innan missionären kom med sina bönböcker och
sin medicinlåda. Ofta hade Koskoosh smackat med
läpparna vid tanken på denna låda, men nu
vattnades det icke längre i munnen på honom.
Särskilt "smärtstillaren" hade smakat gott. Men
missionären var dock ett påhäng; han drog inget kött
till lägret, men åt glupskt, och jägarna knorrade.
Men han fick en lunginflammation vid Mayos
förgrening, och hundarna skubbade undan stenarna
och slogos sedan om hans knotor.
Koskoosh lade ännu en gren på elden och tänkte
längre tillbaka i det förflutna. Det var den stora
hungersnödens dagar, då de gamla männen kröpo
samman kring elden med tomma magar och
berättade dunkla sägner om de tider, då Yukon flöt bred
och öppen i tre vintrar, men sedan i stället låg
tillfrusen i tre somrar. Han hade förlorat sin mor
under den hungersnöden. På sommaren hade laxens
lektid slagit fel, och stammen hade därför sett fram
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
