Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring sig och gjorde sig beredda att lyssna.
Männen hade brått med att sätta skaft på spjut och skära
i elfenben, medan kvinnorna skrapade späcket av
sälskinn, gjorde skinnen mjuka och sydde mulucs
med sentråd. Nam-Boks ögon överforo scenen, men
den utövade inte den lockelse på honom, som
minnena hade kommit honom att vänta. Under sina
kringflackande år hade han sett fram emot denna
stund, och nu då den kommit, kände han sig
besviken. Det var ett fattigt och trist liv, tyckte han,
och inte att jämföra med det han vant sig vid.
Likväl ville han öppna deras ögon litet, och hans blick
lyste till vid tanken.
— Bröder, började han med den omständliga
förbindligheten hos en man, som står i begrepp att
berätta om sina egna stora bedrifter, det var
sensommar för många somrar sedan med ungefär
liknande väder, som det nu ser ut till att bli, då jag
drog bort. Ni kommer alla ihåg den dagen, då
måsarna flög lågt och vinden blåste starkt från
land och jag inte kunde hålla min bidarka upp mot
vinden. Jag band bidarkans överdrag tätt omkring
mig, så att vatten inte kunde tränga in i den, och
hela natten kämpade jag mot stormen. Nästa
morgon fanns intet land att se — bara havet — och
frånlandsvinden höll mig fast och förde mig bort.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
